Ursäkta stiltjen....

...vi bygger om!

Inte bara här i bloggen står det still, utan även på middagsklubbssidan har det varit tyst och tråkigt en längre tid nu. Det beror på att jag bygger om, kan man säga.
Jag bygger en ny hemsida, som kommer att komma upp så fort jag är nöjd med den.
Jag håller också på att snickrar på mitt privatliv, och så fort det lilla projektet är klart kommer jag att komma tillbaka med nya middagsklubbar och nya påhitt, på den nya hemsidan såklart.

I affären

Nu när jag börjat jobba heltid på restaurang igen blir det inte så mycket till matlagning hemma. Kylskåpet gapar tomt som hos en student dagen innan studiebidraget kommer.
När man väl handlar måste man vara smart, och tänka; kommer jag att hinna äta det här innan den kryper iväg av sig själv?

Ofta lyckas jag köpa hem en massa saker när jag har en ledig kväll, och sen får jag slänga det nästa söndag. Men jag börjar lära mig, och ett besök i affären kan vara så mycket mer än inköp av förnödenheter.

Ibland är det bättre underhållning än allt vad TV, internet och smartphones kan erbjuda.

Kolla bara på det här:

Våffeldagen

Jag gjorde en vild chansning och provade att planera in en brunch, fast förra gången blev totalflopp, med en massa avbokningar. Det verkade positivt från en början, fullbokat som vanligt, men sen, en vecka innan började det att droppa av folk. Det verkar vara en förbannelse, eller i alla fall extrem
otur, men helt plötsligt kunde mer än hälften av gästerna inte komma.

Tillslut bestämde jag mig för att ställa in brunchen. Det kändes så klart trist. Men i sista sekund blev jag själv bjuden på våffelfest i stället. Kul för mig så klart, men jag tycker fortfarande att det är lite tråkigt utan Middagsklubb.

Här är några olika våffelkreationer från festen. Alla fick ta med någonting valfritt att ha på. Sött eller salt, spelade ingen roll.












Min favorit var åkerbärssylt som
någon hade "lånat" från sina hyresvärdar. Vågat, och gott!

Som utlovat, recept på marängtårtan, plus en onödig historia

Jag och min mamma kan prata i telefon hur länge som helst, och även om jag är mest lik pappa, och nästan lite karl, så har nog alla kvinnliga drag som existerar i min kropp kopierats rakt av från min mor.

Vi kan till exempel lägga sjukt små och onödiga saker på minnet, och berätta om dem för vår omgivning som om det var en stor nyhet, eller en historia från det förflutna som är  livsviktig och intressant för alla att veta om.

Precis det hände när jag skulle be om receptet på den här marängtårtan. Konversationen mellan mor och mig är i nästan i sin helhet så här:

Mamma Sara: Ja, den heter ju Eivors marängtårta. (konstpaus) Men altså inte faster Eivors, utan en annan Eivor, längre ner på Snickargatan (gatan i Malå, Lappland där mamma växte upp) Mats och Tomas mamma vet du? 

Jag: Ok, i röda huset?

Mamma Sara: Nej, längre bort, nästan vid skogen.

Jag: Ok, skit samma. Jag vet inte vem tanten är och jag vet inte vilka Mats och Tomas är heller.

Mamma Sara: Jo men det är ju Staffans kompisar (mammas bror). De har förresten en lillasyster som heter Carina också.

Sedan pratade vi lite om barn som jag växt upp med, och att man oftast glömmer bort att säga den sista i en barnaskara på tre, som mamma hade gjort med Mats och Tomas, och Carina. 

Sedan berättade jag en lika intressant historia för mamma om att den här tårtan egentligen är som en Budapestrulle, fast lättare för man hoppar över att rulla ihop den. Samt att man borde göra om receptet lite. Att när jag vispar maräng på jobbet så gör man minsann inte så som Eivor säger i sitt recept.

Efter 55 minuter började pappa skrika i bakgrunden att han skulle klippa av sladden om vi inte la på snart. Då gjorde vi det och jag började baka.

Eivors Marängtårta (2012 Edition)

Smet:

75 g rumstempat smör

1,75 dl socker

3 äggulor

1,2 dl  rumstempad mjölk

3,75 dl mjöl

4,5 tsk bakpulver

saft från 1/2 citron

Maräng:

3 äggvitor

2,5 dl socker

saft från 1/2 citron eller nån droppe ättika

1 knivsudd vaniljpulver

Topping/fyllning:

Hackade nötter

500 g frysta hallon

1 dl socker

5 dl lättvispad grädde

1 nypa socker 

1 knivsudd vaniljpulver

1. Sätt ugnen på 175°C. Rör smör och socker tills vitt. Ploppa i äggulorna en i taget. Rör tills du får en jämn smet. Tillsätt mjölken, och sedan mjöl blandat med bakpulver. 

2. Bred ut smeten på en ugnsplåt med papper eller silikonmatta. Det blir rätt tunt med smet, men det ska vara så. Don´t worry.

3. Ta en väl rengjord bunke, tillsätt vitorna och syra (citron/ättika). Vispa till ett lätt skum med maskin, tillsätt sockret och vispa kraftigt tills du har en len och krämig maräng. 

4. Bred ut marängen på smeten, och strö hackade nötter över,

5. Baka av i ca 15 minuter. Kolla sedan med en potatissticka om bottnen är genomgräddad. Om marängen fått färg men smeten känns klibbig kan du sänka värmen till 100°C och baka i ytterligare 5 minuter.

6. Ta ut plåten, och lyft ur papperet/silikonmattan på en gång, (OBS! kan vara bra med två extra händer här.) Låt bottnen svalna. Vispa under tiden grädde med lite socker och vaniljpulver och blanda hallon med socker. Dela bottnen på mitten och lägg upp på ett stort fat. Detta görs lättast med lite hjälp av extra händer och med stekspadar/paletter.

7. Bred grädden på bottnen och lägg sedan på sockrade hallon. Lägg på "locket" och ställ tårtan kallt ett par timmar.

Egentligen är den godast dagen efter, så vill man är det bara plus i kanten att göra tårtan kvällen innan man ska ha kafferep. Vill man bjuda många kan man göra det här receptet gånger två och bre ut i två ugnsplåtar och sedan lägga dem på varann.

Ha en fortsatt härlig söndag mina vänner, och ring mamma vettja!

Recensioner

Att jobba på en nyöppnad krog är alltid fyllt av en spänning om vad folk ska tycka, vad man ska få för betyg och hur det ska gå, och jag kan tänka mig att äga en ny krog är snäppet ännu mer spännande.

Nu har jag ju inte varit särskilt orolig att någon inte skull gilla det vi gör på Ekstedt, eftersom det vi gör är så pass annorlunda, och framför allt att maten är så god som den är. Det kanske låter skrytsamt, men det är ju ändå inte jag som gör menyn. I just do as I´m told! Så jag får säga så utan att klappa mig själv på axeln allt för mycket!

De enda gångerna jag har hört om någon som har varit missnöjd har det handlat om att man inte har vetat vad det är är för restaurang man besöker, och där man som gäst har trott att det är ett Steakhouse och förväntat sig en biff på 300g med valfria tillbehör.

Hittills har vi fått en rad recensioner med väldigt bra betyg. Senast nu i veckan från nöjesguiden. På Måndag är det den årliga White guide-galan, där vi är nominerade till Årets matupplevelse och Årets stjärnskott. Himla roligt!!

Lagom passande är att det varit en riktigt jobbig vecka, med sjukdomar och en massa långpannor, extra öppet på söndag, så på måndag kommer väl tio spöken att dyka upp på Grand Hotel och (förhoppningsvis) ta emot priser med tändtickor för att hålla upp ögonlocken.
Vi är nog i och för sig inte ensamma, så vi passar nog in i dresscoden.

Linn testar

Jag vill ju så klart promota allt som är ekologiskt och gott, därför testar jag det mesta som ploppar upp som nytt i butikshyllorna. Så även onyttiga saker. Som godis.

Tyvärr är det inte mycket Eko-godis som är gott. Bortsett från choklad, och även där är det en hel del som smakar kartong.

Idag såg jag de här godisarna från Ekorren, hallon och saltlakritsgodis, supersöta (till utseendet) och med det fiffiga namnet Peace and Love. Tyvärr smakade de ingenting. Inte ens saltlakrits, vilket inte borde vara så svårt att göra naturligt. Finns ju massa bra produkter, till och med för vanliga konsumenter. Så tyvärr, Ekorrens Hallonlakritsgodis får 1 av 5 poäng.

Födelsedag

 Idag är dagen då jag inte längre kan räknas som ungdom. Enligt alla resebolag i form av spår, väg och luftburen trafik måste jag numera betala fullpris, så även på museum och kulturevenemang av alla slag.
Endast en fördel återstår året ut, och det är halverad arbetsgivaravgift, så än så länge är jag billig arbetskraft.

I alla fall, firades detta först med ledig helg. Jag och bröderna åt lördagslunch på Pubologi, rullade hem till Sickla och försökte smälta maten, tills några kompisar och kusinen kom över på klassisk förfest, innan det bar av till Slakthuset och sedan, Spy bar. Jag tänkte att, om ungdomens slut ska firas kan den lika gärna dansas ut ordentligt, som en vissen julgran ungefär.

Idag, som ju är den riktiga födelsedagen, bjöd jag in till en lite stillsammare tillställning. Klassiskt tant-fika, med små kaffekoppar och hembakat. Dock inte sju sorters kakor, för så mycket tid har jag inte.

Jag gjorde en marängtårta, som påminner om Budapestrulle, och känns väldigt tantig, men sjukt god.
Både jag och bröderna har ett barndomsminne om en kaka, som var lite som en hallongrotta men med nougat i, och när jag häromdagen hittade en choklad/hasselnötskräm från René Voltaire kom jag att tänka på de här kakorna. Jag vet inte hur de gjordes eller vad de heter, men jag gjorde i alla fall hallongrottor på det här receptet, men tog bort kanelen och bytte ut vaniljsockret mot vaniljpulver.

Jag hade inte önskat mig något särskilt, men på posten fick jag en rolig present. En riktig tant-hatt. Från kusiner och "moster" i Lycksele. Dom är väl för söta. Även om det kanske var lite av en pik, så blev jag otroligt glad och överraskad. Och nog ska jag hitta ett tillfälle som kräver tant-hatt!

Jag bjuder på recept på tårtan en annan dag. Det jag fick av mamma bör nämligen finslipas lite, så jag ska fundera lite och återkomma med ett re-made superrecept på enklaste och godaste marängtårtan.