tisdagen den 22:e april 2014

Alla är kockar

De som känner mig vet att jag gärna står i centrum, att jag är en attentionwhore av rang och att jag sällan håller käft (För er andra, bevis: 3 jag i en mening, samt 1 mig). Detta är dock, någonting som jobbas på, den personliga utvecklingen och så vidare. En person som aldrig lyssnar och som ständigt skapar meningar som ovan, blir till slut inte så härlig att hänga med, inte ens om man är den människan. Och sig själv ska man ju stå ut med hela livet.





En sak som försvårar det här arbetet är att jag är kock, och att "alla andra" också är intresserade av att prata mat. I alla sammanhang jag någonsin hamnar i, pratas det mat, och inte minst frågas det om mat. Och jag älskar det. Men ibland gör jag experiment och undviker att prata om mitt jobb med okända för att, så att säga undvika att hamna i jag, jag, jag-fällan. Lyssna på någon annans jobbprat, snack om ungar och hundar, maraton eller vad det nu handlar om.



Och tro det eller ej, men inte bara i MITT liv är det matsnack all over the place.

Idag till exempel, diskuteras i forumet skafferiet på Berns i Stockholm vad matnörden har för diagnos. Vad det ens betyder vet jag inte, men jag antar att man frågar sig varför folk är så intresserade av mat som de är, med en lite, annorlunda formulering.



Googlar man foodies får man 6 030 000 träffar. #food på instagram har 99,225,433 inlägg. Det roliga här är att många av de som kallar sig foodies har snöat in på en grej inom mat. De kan allt om korv, eller allt om raw food, allt om matens kemi, massor om vilda örter eller vilt kött. Många kockar kan sånt där också, men framför allt kan de laga mat i ett restaurangkök, preppa utifrån en lista, sätta upp, köra sin station, städa, skriva lista och gå hem, och upprepa detta i oändlighet.



Jag frågade för ett tag sen en "vanlis" som praktiserat i kök vad hen lärt sig, och svaret var, organisation. Inte egentligen så mycket om mat, utan framför allt hur man planerar sin matlagning. Det tyckte jag var kul eftersom det bekräftar min tes om professionella kök. Vi är inte nödvändigtvis bättre på att laga mat än andra människor, utan det vi kan är att organisera vår matlagning.



Det jag vill säga med det här är såklart inte att kockar inte kan laga mat, eller att foodies är töntiga nördar som snöar in på en grej och inte kan organisera. Eller för den delen att mat får för mycket utrymme. Det här inlägget handlar om någon slags syn och attityd till mat och restaurangkök som jag inte kan sätta fingret på just nu. Men som på nåt sätt är lite skev.



Uppdatering:
Efter lite fundering så vet jag vad det var som skavde.
Man kan inte mäta mat, man kan inte säga vilken kunskap om mat som är bäst. Mat är näring och det ska vara gott, kan vara spännande, roligt, nytänkande, coolt, gammeldags, och snyggt.

Men den hajp som finns kring mat handlar väldigt mycket om att mäta. Mäta vem som syns, hörs och kan mest om det område inom mat som man är mest kreddigt. DET är det som är skevt med att det pratas så mycket om mat, skevt med synen på proffskök, kockar och hemmakockar.



måndagen den 14:e april 2014

Springrolls


Ibland kanske någon läsare tänker: "Henne skulle man bo med, så fick man äta all den här goda maten!" eller liknande..
Eller inte, men om nån tänkte så, kan jag säga att det inte alltid är så kul. Till exempel när jag glömt nycklarna i dörren, åkt till stan och lämnat kranen till badkaret på. Eller när jag bokat upp 27 av dygnets 24 timmar, en vecka i streck, och sedan måste sopas upp från golvet och limmas ihop med papier mache. 

Andra dagar är det roligare, som när jag lagar springrolls med sötstark sås.

Egentligen behövs inget recept för detta, men jag har lovat folk på instagram, så här kommer en liten instruktion.

Du behöver:
Rispapper, fyrkantiga 22 cm (eller de du hittar)
koriander
sirachasås (asistisk cihlisås)
cashewnötter
Grönsaker, till exempel:
mungbönsgroddar
morot
gurka
kinakål
avokado
mango
lök 

salladsblad att servera till, förslagsvis med lite togarashi (kryddblandning med chili och sesamfrön bland annat), soja och sesamolja på.

Gör så här:
Värm vatten i en stor kastrull (så stor att rispappret får plats att doppas) till en fingervänlig temperatur. Placera en kökshandduk bredvid kastrullen. 
Skala, skölj och strimla alla grönsaker tunt, löken kan med fördel ligga en stund i iskallt vatten efter att ha skurits för att ta bort en del av den ibland så otrevliga "rå löksmaken" a´la cafésallad. 
Ta sedan ett rispapper och doppa det i det ljumna vattnet. Upp, ner bara. Ju snabbare man doppat rispappret, desto mer hållbart blir det. Det gör inget om det fortfarande känns lite hårt efter doppet, det mjuknar eftersom.
 Lägg det sedan på handduken och placera lite av varje grönsak i mitten på pappret, samt nötter, koriander och chilisås (var lite försiktig med den, en "rand" räcker). Vik sedan in kanterna på rispappret och rulla ihop det som en rulle, dolme eller vad en nu vill kalla det. Det här får gärna gå så snabbt som möjligt. Pappret fastnar lätt i handduken om det ligger för länge. Kanske funkar det bättre med smörpapper, men direkt på bänken fastnar det i alla fall helt. Ett tips för att det ska gå snabbt är att göra små färdiga högar med fyllning i förväg. Varje person behöver 3-4 vårrullar om man har den här storleken på rispapper, och det går självklart bra att lägga i stekt kyckling, tofu, räkor, sönderkokt fläsk eller vad man nu gillar och har hemma.


Men det viktigaste av allt till denna rätt, är Dippsåsen. Och här kommer faktiskt ändå någonting som liknar ett recept:

Sötstark sås till vårrullar
5 msk honung
2 tsk hackad chili
1 hackad vitlöksklyfta
1 tsk hackad ingefära
2 msk soja
1 tsk mirin

Värm honungen i en kastrull. Låt den koka upp, samt koka i ca 30 sekunder. Tillsätt sedan de hackade grönsakerna. Avsluta med soja och en skvätt vinäger.






tisdagen den 8:e april 2014

Middagsklubb i Sickla "Back to the roots"


Jag tror faktiskt inte att jag är ensam om att känna glädje över att middagsklubben är igång igen. Men alla är kanske inte lika glada över just var jag hade äran att ha denna klubben. I ett av de finaste husen i mitt gamla område, ett av dem som jag spanat in både från väg och sjösidan. Tack så hemskt mycket Conor för lånet av kök, utsikt och för ett grymt värdskap.



Så här fin var utsikten från mitt köksfönster för dagen. Det var också här gästerna fick inta sin fördrink och snacks innan middagen satte igång.


Första rätten, koreansk råbiff med inspiration från Arirang.

Rätt nummer två, vietnamesiska vårrullar med en sötstark som inte var att leka med,  glömde jag helt bort att fota i all hast, men har lagat dem igen och lovar att ett recept kommer inom kort.

Rätt nummer tre, rödkökt fläsk, ni vet Mao Zedongs favoriträtt, fast här på mitt eget vis. Med sesamstekta groddar, kinakål, ris och salladsblad att rulla in alltsammans i, samt såklart skyn att  doppa rullen i.
Till dessert, vit choklad och kokosparfait med hallon, jasminte och rosenvattenfudge. Till detta en kopp jasminte och några centiliter japanskt plommonvin.

Som vanligt hade vi hur trevligt som helst och vissa av oss stannade så länge kollektivtrafiken tillät medan andra lugnt kunde promenera hemåt när det passade.

måndagen den 17:e mars 2014

Oskulden

Mitt första besök, som gäst på en svensk middagsklubb har äntligen ägt rum. TAG12 Supperclub i Aspudden drivs av de extremt ambitiösa hemmakockarna Erik och Lena, och i lördags var det äntligen dags för mig att få besöka dem. Temat på middagen var "Oldies but goodies", deras tappning av olika klassiska rätter. Fyndigt, kul, vällagat och väldigt väldigt trevligt.


 Brödservering. Smörfyllt bröd, leverpastej, knäcke och gurka.
 Varma koppen. Grönsaker och buljong.
 Erik är brandingenjör(?) men har tagit några månader ledigt i perioder för att prova på att jobba i kök. Bland annat på Djuret och Pubologi. Men kan ni gissa vad mässingsprydnaden på väggen är? Jag visste direkt.
 Pytt i panna.
 Dillkött. Bilden är verkligen inte rättvis och beror på suddig fotograf.
 Varmkorv med bröd (det är bland annat här praktiken på pubologi har satt sina spår vill jag gissa).
Marängsviss med rom och flamberad banan.

Jag rekommenderar verkligen alla att besöka Erik och Lena nästa gång de har en middag.

tisdagen den 4:e mars 2014

Back to the roots middagsklubb

Räksoppa med udon, gurka och koriander från asienmiddag 2011-02-19
Nu är det äntligen dags igen. I samarbete med Conor Foley som har en fin villa i Sickla (där allt startade) bjuder vi nu in till middag igen.
Vi lagar en trerättersmeny med asiatiska smaker och du kommer med ditt bästa humör och kanske en vän. Se facebookenevtet här.
Anmäl dig genom att maila linn.soderstrom@icloud.com och ange antal (max 3 per sällskap), samt eventuella allergier eller kostavvikelser. Du får en bokningsbekräftelse via mejl med all övrig nödvändig information. Varmt välkommen!

måndagen den 10:e februari 2014

Nisses fredag på vift

I veckan tog hela Nisses fredagsredaktionen vårt pick och pack och åkte ner till Vetlanda på det småländska höglandet. Anledningen till detta var att Gunilla Hjelm, kommunpolitiker i  Vetlanda, och ordförande i Centerns kvinnoförbund vann vår budgivning i Musikhjälpen. Där vi auktionerade ut att ett program skulle spelas in hemma hos vinnaren, som fick äran att vara vår gäst i programmet och tävla mot mig i fredagens matlagningstävling.

Vi tog bilden från Ringvägen 88, kl 14:00 på torsdagen och körde i regn och dimma ner mot småland. Sedan åt vi middag på Vetlanda stadshotell, vilket var en upplevelse i sig, och spenderade natten på Centralhotellet. Precis som handelsresanden från 50-talet som Nisse beskrev det. Han hade förväntat sig kalvstek med gräddsås och gelé och dans på stadshotellet, men han fick nöja sig med pepparstek och en promenad på kvällskvisten. Vilket inte var fy skam.


Gunilla hade valt att laga kroppkakor, vilket för mig är en helt blank fläck, så först panikade jag lite. Producent-David föreslog att jag skulle laga något regionalt från Fagersta, men jag kunde inte komma på något annat än pizza. Sen kom vi på att jag ju såklart skulle göra palt. Palt är ju den norrländska varianten av kroppkakor, och till min fördel någonging jag har ätit massor (till skillnad från kroppkakor som jag aldrig ens smakat) och dessutom har ett ex av mormor Anna-Karins paltrecept på kokt potatis, rågsikt och kornmjöl.


Förutom att vi var i en helt annan miljö och att det tydligen strulade en massa med tekniken, av oklar för oss icke påverkansbar anledning, så gick allt som en dans, trots den ytterst lilla yta jag blev tilldelad att laga mat på (av Nisse, hans way or the highway ni vet, Gunilla däremot delade med sig systerligt av både plats, verktyg och sin egen persona.)


Till ingens förvåning vann Gunilla stort då hon lagade landskapsfavoriten kroppkakor till den småländska juryn, medan jag lagade den lite kargare och kompaktare norrländska varianten, som enligt moster Ingela förmodligen måste vara barndomsupplevd för att skapa sprattel i belöningssystemet.

Hur som helst, kul var det, och snart kommer den riktiga, problemfria versionen finnas uppe på hemsidan, så in och lyssna med er ni som missade. Höjdpunkter som Genipersonen My Vingren (veckans DJ), och när Nisse och Gunilla livevinjettade det nya ingången "Fråga Linn" får bara inte missas.

måndagen den 23:e december 2013

Olycka


I veckan lyckades jag få såna fruktansvärda skavsår i händerna från gymet. Jag har därmed inte kunnat göra någonting. Jag har fått kämpa med att slå in julklapparna och duschat med plasthandskar. 
Så julstädningen blev det inte mycket med och matlagning har inte varit att tala om. 


Tur då att min kille lagar den godaste maten i världen. Han gjorde en chili på fläsksida, kaffeöl, ingefära, tomat,
lök och vitlök häromdagen. Den åt vi med salsa, yoghurt, och vanliga nacochips med smält ost. Så mycket bättre än all julmat.