Hemma hos Linn

Var är brudarna?

2012-02-14T12:54:00.000+01:00

Heter en artikel senarste numtret av RS, och igår hade Skafferiet en debatt om var alla kvinnliga toppkockar är. På jobbet har vi precis börjat jobba prepp-pass på måndagar för att underlätta Mice en placen resten av veckan, och det var min tur igår. Missade därför diskussionen på Berns, men hängde med lite på twitter efter jobbet.
Klara Adolfsson som satt i panelen igår och hade även skrivit ett intressant blogginlägg om ämnet.

Jag känner igen mig i en del av det hon skriver, men också inte alls.

Tex:

"Att vara kvinna i ett toppkrogskök idag innebär att du är i extrem minoritet och därmed i strålkastarljuset. Det kan vara bra för då syns du. Men det kan också vara förödande, eftersom du just är så synlig. Som minoritet blir du en del av en grupp och som kvinna kan du därför inte ta i jämställdhetsfrågan, risken är istället stor att du blir alibi, gisslan eller gatekeeper. Och de stödjande funktioner som kan finnas i större organisationer saknas på de flesta krogar. Det blir till att jobba på och bita ihop. Eller ge upp."

Hon har enligt mig rätt i att som ensam eller nästan ensam kvinna på en arbetsplats hamnar man lätt i minoritet, men jag har hittils aldrig kommit till en punkt då en jämställdhetsfråga har behövts tas upp. Vi tjänar lika mycket, jobbar lika hårt.

En annan sak jag snappade upp på twitter igår var att Emma Erlandsson, kock från Växjö och medlem i juniorlandslaget satt i panelen, och vid något tillfälle uttryckte att:
-"Man vill bli uppmärksammad för att man är duktig, inte för att man är tjej."

Och DET kan jag hålla med om till 100%. Det värsta jag vet, alla kategorier är att känna sig inkvoterad, vilket ofta händer, särskilt i media, (Vi vill gärna ha en tjej i den här artikeln har jag hört för många gånger), som att man får använda tjejracket i brännbollen i lågstadiet, slår hälften så långt, men lyckas springa hela vägen runt för att de andra maskar.

Stark styrkemat

2012-02-12T21:28:00.003+01:00

Idag har jag haft en riktig toppensöndag. Med ordentlig sovmorgon, god äggmacka till frunch, och sedan en skidtur i solen med kusinen. Nästan så där bra så att man blir irriterad ni vet, om nån annan skulle berätta om det.

På kvällen skulle jag, lillebror och kusinen äta nåt tillsammans, mest för att träffas, och med minsta möjliga ansträngning, och för en peng som passar deras student-ekonomi.
Jag var som vanligt hungrig som en varg efter skidturen, och var sjukt sugen på asiatisk mat. Men inte nån kyckling i slemmsås a´la kinakrog. Det blev Wagamama, och jag åt friterad tofu med MASSA chili och grön curry. Äter alltid den, för jag gillar inte kött på "standardkrog". Till det morotsjuice med ingefära, gott det med. Lillebrors kyckling med nudlar var goda också enligt honom, fast sådana tjocka nudlar (udon eller soba?) påminner lite om daggmask i konsistensen enligt mig.

Det var riktigt skönt att träffa lite folk. No affence till jobbarkompisarna, men det är skönt att träffa nån "vanlig" människa emellanåt, och sitta ner och äta medan nån annan jobbar. På tal om det är jag ledig nästa helg(!) och har hört att Pubologi ska ta bort hamburgaren på menyn. Tänkte passa på att fira ledigheten (och kommande vuxenfödelsedag) med en rejäl matkoma!

Vin och Viltmiddag hemma hos Linn

2012-02-11T12:11:00.001+01:00

Förra söndagen var det dags för middag Hemma hos Linn, där jag bjöd på mat från skog, sjö och mark.
Pappa hade så klart hjälpt till och skjutit några hjortar, och lämnat de godaste bitarna till sin kära dotter.
Med mig hade jag också vinkännaren och matnörden Andreaz Norén som satte vin till min mat, och hans sambo Pamela, som tog fina bilder. lite av en favorit i repris, så intresset för middagen var stort. Middagen var lite av en favorit i repris, så intresset att komma var stort.

Till fördrinken, som bestod av champagne från Delmas, Cuvée passion, 2008, åt vi rostat tunnbröd, med Kalix löjrom, creme fraiche, dill och pepparrot, samt en tunt skivad rökt renstek som jag fått av släkten i Lycksele.

Sedan alla presenterat sig, pratat lite och kommit fram till att vi hade två forskare vid universitetet i Uppsala, varav en med inriktning på hjärnans beroendecentrum, fyra kockar, en statistiker, en kontorist, en stylist och en restaurangchef i sällskapet, satte vi os till bords. Eller de andra gjorde det, medan jag smörstekte gösen, och Andreaz serveradevinet till varmrätten, Weininger, Grüner Weltliner från 2008, Österrike.

Jag hade fått med mig bröd från Jobbet, ett mjukt bröd bakat på mjöl från Orga kvarn i Skärblacka, vatten och salt, och ett knäcke bakat på en liknande deg. Till det vanligt ekologisktArlasmör med lite flingsalt.

Till varmrätten, en hjort som inte dött förgäves, som morfar skulle ha sagt. morötter, svamp och en sky på svampbuljong, kalvfont, rött vin och äppelmust, samt en stor klick smör. Till detta serverades vi Stroppiania Barolo Leonardo, 2006 från Italien.

Nästa rätt, desserten, som blev en sån klockren matchning med vinet att både jag och Andreaz höll på att trilla av stolen. Nyponsoppa med mandelkräm, rostade mandlar och en sorbet på nyponros. Just sorbeten och vinet, Giorgia Muscato ´d Asti, 2010, var så klockrena ihop att alla gick hem med ett leende på läpparna.

Vinerna, inte i rätt ordning, med dessertvinet till vänster, följt av varmrätts-Barolon, och sedan den vita Österrikaren.

Tack så hemskt mycket alla inblandade och självklart till alla härliga gäster, utan er, ingen middag!

På tom mage

2012-01-31T12:03:00.000+01:00

Tisdag är måndag för mig, eftersom arbetsveckan börjar då. Idag jobbar jag kväll, och blev överlycklig när jag såg att solen sken så vackert idag OCKSÅ.
"Helgen" har bestått av Middagsklubb och disk, så även om jag haft trevligt här inne har jag suckande tittat ut genom fönstret och sett alla skridskoåkande barn och längdskidåkare.
Tills idag.
På tom mage, direkt ur sängen började jag rota runt för att hitta skidor, kläder valla och handskar.
Och herre Gud så härligt det var, när jag väl var ute, även om spåren på isen är mer för söndagsåkare än "träning".
Hur som helst, när jag kom tillbaka från isen, lite lagom trött i kroppen, var min mage nästan inåtbuktande och den skrek: MAT MAT MAT!

Hjärnan svarade: jag är för trött att hitta på nåt, men kroppen lyckades hacka och koka ihop lite kål, lök, äppelmust, grädde, skånsk senap, och dill, och så skivade händerna upp en överbliven Hjortstek från Middagsklubben.

Magen buktar nu åt det vanliga hållet, hjärnan börjar surra igen och jag är redo att gå till jobbet.

Swizerland Pretzel-land

2012-01-20T09:59:00.002+01:00

En före detta jobbarkompis till mig, Jonas Bolling, är köksmästare på hotell Ski-lodge i Schweiziska Engelberg.
Han lagar mat på kvällarna och åker skidor på dagarna.

Som gammal arbetsgivare brukar Niklas åka ner och hälsa på Jonas och gästspela i köket.

I år gör han det tillsammans med Karl Ljung och jag är med och hjälper till.

Kul! Att träffa Jonas, och att få se lite snö, och laga mat med nya människor!

Den här åt jag till lunch på flygplatsen i Zürich. Tio gånger godare än burgare eller annan snabbmat, men mättande i ungefär lika lång tid! Tur att jag köpt med mig lite svenskt godis till kockarna som jag kunde nalla på på tåget sen.

Angående att äta det man blir lycklig av

2012-01-11T00:36:00.001+01:00

Efter gårdagens lite hårda inlägg, där det låter lite som att jag är den perfekta människan som aldrig känner ångest över vad jag stoppar i mig, kände jag att jag behövde vara lite mjuk och snäll idag.

Därför tog jag en bild på en sak som gör mig lycklig. Hemmakokt blåbärssylt i frukostfilen.

Jag är en riktigt frukostmänniska, men just nu hoppar jag över det viktigaste och enligt mig det bästa målet på dagen, lite för ofta.

Därför kokade jag en god blåbärssylt med vanilj, lite för att peppa mig själv att gå upp 10 minuter tidigare och sitta ner och bli fånigt lycklig över en helt vardaglig tallrik fil.

Jag kokar aldrig sylt efter recept, men tar ungefär hälften socker kontra bär, lite vaniljpulver, kokar upp, skummar av och låter sylten sjuda i ca 20 minuter, fyller upp i en ren glasburk och låter sylten svalna innan jag sätter på locket och ställer burken i kylen.

Gör det du också! Eller tänk ut något annat enkelt, som du eller någon i familjen blir lite extra glad av, laga det, och börja året med att njuta lite extra!

Januari

2012-01-10T00:18:00.002+01:00

Månaden då alla ska börja ett nytt liv. Nu biter krögarna nagelbanden av sig medan gym-ägarna dansar hoppsa-steg till banken.
Tidningarna skriver spaltmeter om hälsa. Det är tips, råd, undersökningar, vetenskaplig forskning om gener hos feta människor, träningstips, recept på den torraste bulgursalladen i världshistorien, och dieter med bokstavskombinationer.
Mat är inte längre något intressant, kul, njutningsfullt eller ens mättande. Det får vänta till lite senare i vår, när vi tröttnat på förbud och det senaste rönen från hälsoexperten. Men just nu kan det vi intar lika gärna vara ett piller, eller en oidentifierbar vätska, så länge vi slipper bada i vassen i juli.

Lånad av jonathanjonsson på Instagram.

Hur skulle det vara om vi åt så vi blev nöjda, mätta, glada och lyckliga i stället, hur skulle det vara om man lade ner lika mycket tid till att laga mat till/med dem man tycker om, och äta den tillsammans, som man lade ner på att ge tummen upp för en bild som någon man inte tycker om lagt upp på Facebook?

Här kan ni läsa en artikel skriven av en som fattat precis!

Korv

2011-12-29T00:23:00.000+01:00

Det har varit ganska hett mer korv nu ett tag, och det sägs att stoppa korv tog över titeln "Det coolaste en man kan göra i hemmet" efter surdegsbröds-bakandet. Det sägs också att det har blivit brädat av att kärna eget, eller köpa dyrt gårdsmärkt smör, men det hör inte hit egentligen.

Jag tänkte bara visa vad jag och min lillebror tyckte var kul när vi handlade här om dagen. Det här är korvhyllan i en ganska stor butik i Fagersta, (närmsta stad från byn där vi växte upp). När man kollar närmare ser man att det inte är hela korvhyllan utan endast den för finsk korv. Det finns en hel vägg med övrig korv också.

Ja, det kanske inte var så roligt egentligen, man kanske hade behövt vara med, som det brukar heta, men tyvärr var handlingen den dagen det mest ansträngande jag gjorde i matväg under julhelgen, så jag hade inte så mycket annat att komma med.

Middagsklubben GBG

2011-12-20T20:36:00.000+01:00

Jag har hittat en ny middagsklubb, genom Kerstin tipsade mig om den när hon besökte mig. Jag har inte hittat någon hemsida till dem, men de finns på Facebook, så det är bara att gå in och gilla.
Jag är lite avundssjuk på de som bor i Göteborg, för jag vill så gärna gå på en annan svensk middagsklubb! Men, jag får ta en weekend i början av året och besöka dem helt enkelt! Gör det du också!

Sista minuten-tips

2011-12-19T23:12:00.001+01:00

Om man ska tro handeln är årets julklapp en prenumeration på en matkasse, och på något sätt har de nog rätt. Men jag skulle nog vilja säga att den som kom på ett sätt att på riktigt sälja mer tid skulle tjäna storkovan.
Mer tid skulle garanterat bli årets julklapp 2012 om denne någon lyckades uppfinna en maskin, som likt en illegal sedelpress producerade fler timmar på dygnet.

Mitt allra viktigatse och mest tidssparande tips för detta är:
Slappna av! Julen är ingen tävling om vem som är den mest perfekta husmodern, vem som kan köpa den mest finurliga julklappen, eller scrpapbooka de vackraste julkorten.
Egentligen är det en högtid som delvis härstammar från den fornnordiska mytologin, delvis från kristendomen och Jesus födelse, och som senare övergått i en allmän dyrkan av vår tids gud. Den stora tjocka feta farbrorn. Ledare för konsumtionsreligionen.

Jag råkar vara en av dem som verkligen gillar julen, och som tycker att den är väl värd att firas. Trots att jag varken tror på Tor, Oden, Jesus, Maria eller Gud, och att jag likt en trotsig tonåring tycker att överkonsumtion är riktigt avskyvärt.

Jag gillar julklappar, julkort, inlagd sill, julmust, mammas köttbullar och pappas gravade lax, glögg och pepparkakor, farmors mjuka pepparkaka och finsk kålrotslåda. Men resten kan jag vara utan, och inget är hugget i sten och jag vill hellre vara utan nåt än att känna att det roliga går över i tidspress och stress.
Jag ser mest fram emot att få ledigt ett par dagar, och i år ser jag extra mycket fram emot bröllopet på nyårsafton. Min Kusin och hans tjej gifter sig då och det ska bli ett kul och annorlunda sätt att fira in det nya året på.

Men, om någon av er ändå känner att de har nån grej som ni verkligen skulle vilja ha på julbordet, utan att ha tid, finns det en del företag som kan hjälpa en på traven:

I Hötorgshallen säljer Finska butiken Saluplats 30 helt färdig julskinka från glada grisar från Domta. De säljer även finska lådor och andra blåvita specialiteter.

Urban deli på söder har både en julmiddag som kallas Grisen i Säcken, och äts i restaurangen på Nytorget, samt förbeställning av julmat för avhämtning.

Fine Food i Hammarby sjöstad säljer alltid en rad olika middagslösningar, men brukar ha ett extra stort utbud runt jul.

Grisfest på Middagsklubben hemma hos Linn

2011-12-12T13:41:00.000+01:00

I går var det äntligen dags för middagsklubbens December-middag. Efter en lång paus, och alldeles för mycket jobb, var det lite extra stressigt och pirrigt, men just därför var jag också väldigt bra förberedd.
Man jobbar bäst under press, brukar det ju heta!

Något som också var kul var att Kerstin Rodgers, drottningen av Suppercubs var i Sverige, bland annat för att besöka mig, och en annan nystartad middagsklubb i Göteborg.

Temat på kvällens middagsklubb var grisfest, och jag hade först tänkt mig en orgie i feta detaljer från glada grisar, men kom sedan på mig själv med hur mätt man blir, och hur jag ogillar känslan av att ha ätit för mycket.
I stället fick det bli en lite julinspirerad middag, men självklart med en relativt fet och göttig varmrätt, på gris såklart.

Förrätten, en klassiker på julbordet, men här lite lättare, och inte blandad.
"Sillsallad", socker-och smörkokt rödbeta, inlagd sill, kokt potatis, lättkokt ägg, smörkokt lök och majonnäs. Till detta drack vi öl, Oppigårds Amarillo.

Varmrätt, Confiterad grissida, helkokt vitkål, steklök och syltade paradisäpplen, med smörad senap och äppelsås. Till detta drack vi två viner, Reinholt Haart, Riesling Spätlese, Tyskland, 2004. Och Künstler, Pinot Noir, Österrike, 1999.

Svenska ostar från Smakriket jämtland, från Oviken ost, Himmelsraften, och från Hillsands getgård, Hillsands blå. Till det serverade jag jukryddad fikonmarmelad och knäckebröd från Huså. Till ostarna drack vi en Muscat, Les Murtes désperades, Frankrike 2010.

Dessert, mjuk pepparkaka med semitorkade körsbär från mammas trädgård, och körsbärsglass. Till det, kaffe ur middagsklubbskopparna, med mjölk eller grädde.

Kvällens gäster och jag själv, alla förutom kusinen, som tagit bilden, och var min hjälpreda under kvällen. Tack så mycket allihopa, för en fantastisk kväll!

Läst

2011-12-10T01:23:00.000+01:00

Jag läser inte gratistidningar på bussen så ofta, men när jag gör det, är det alltid kolumnerna, eller krogrecensionerna jag läser först. Eftersom min resa är så kort, vill jag inte fylla den med krig och elände, utan läser hellre något lättsamt, och ibland intressant.

Här om dagen läste jag någonting riktigt bra. Hillevi Wahl, skriver om mat, alkohol och kärlek, eller brist på den, och jag håller med om varenda ord.

Det finska arvet

2011-12-06T23:51:00.002+01:00

Idag, den 6:e december, firar vårt grannland Finland sin självständighetsdag. Detta firas av finnarna, om än inte lika aktivt som norrmännen, men i alla fall mer än oss i landet lagom.

Jag har aldrig firat den, trots att hälften av mitt blod är blåvitt.
Så när min vän Oskar, som är från Vasa bjöd in till självständighetskalas blev jag väldigt glad.

Särskilt när jag han berättade vad han skulle bjuda på. Hemlagad finsk mat!
Karjalan pirakka (rågdeg med risgrynsgröt i), och lanttu laatikko (kålrots "gratäng") är mina favoriter och de väcker barndomsminnen som inget annat. Pirogerna serveras med äggsmör, fast aldrig i min familj, men jag måste hålla med om att det är godare än med bara smör.

De hade också bakat julstjärnor, och köpt kaffeost, och kotikalia. En slags svagdricka. Inga favoriter för mig, men ändå, det hör till!

Sist men inte minst, den allmänt hatade finska desserten, memma, som är gjord på rågmjöl och melass (?)
Här förklädd i form av glass. Och jag måste erkänna. Det var riktigt gott!

Under middagen tittade vi på Självständighetsbalen, dit kända och viktiga människor blir bjudna, ( Tex han som skapade spelet angry birds!)
Den är även kallad presidentbalen, och självklart dansar Tarja själv första valsen med sin man, innan resten av gästerna fyller upp på dansgolvet.

Nu är jag så mätt så att jag är rädd att jag spricker, fylld med kolhydrater och fett, men glad och nöjd!

Jag avslutar med ett tack till det finska kollektivet i Gubbängen för en trevlig kväll, och jag hoppas på en repris nästa år!

Mammacurry

2011-11-28T14:29:00.000+01:00

Apropå tidigare inlägg om måltiden, så har jag inte haft lyxen att ha så många riktiga måltider här hemma på senaste tiden. Vardag och helg har sett likadana ut i flera veckor, fyllda med jobb. Vi har i och för sig kanske stans bästa personalmat på Restaurang Ekstedt, hemmagjord kabab, chili på högrev, godaste korvstroganoffen, och helt klart bästa sällskapet!
Men på söndagen, den enda vilodagen, har maten ofta bestått av mackor eller pizza/sushi/hämtmat. Inte så eko, har mina vänner skämtsamt uttryckt det.

Men en dag i veckan när jag bara jobbade dagtid, fick jag ett sådant sug att bara laga en stor gryta, en riktig middag!
I frysen fanns kycklinglår, i skåpet en massa kryddor, kokosmjölk, och i kylen, några mer eller mindre trötta grönsaker.
De fick tillsammans bli en klassisk kyckling i curry.

När den väl var klar upptäckte jag till min förvåning att jag var ensam som skulle äta hela stora grytan, men vad gjorde det? Den var ju så god!

Linn´s Mammacurry:

4 kycklinglår av den glada sorten
1 gul lök
4 vitlöksklyftor
2 äpplen
3 msk gul curry
3 tsk cayennepeppar
1 tsk malen koriander
1 tsk malen ingefära
1 msk olja
salt
vatten (ca 5 dl)
1 burk kokosmjölk
1 skvätt grädde
1 citron, saften

1/2 zuccini
3 morötter
6 champinjoner

12 coctailtomater
salt och peppar
olivolja

1. Sätt på ugnen och torka coctailtomaterna med lite salt, svartpeppar och olivolja på en plåt i ugnen på 100°C.
2. Värm en stor gryta på spisen och häll i lite olja när den är ordentligt varm, Stek kycklingen så att den får en härlig yta. Lyft sedan upp den. Salta.
3. Skär zuccini champinjoner och 2 morötter i strimlor a´la wok och stek dem hastigt i samma gryta, lyft upp dem med och låt dem vänta till grytan är klar.
4. Hacka lök, vitlök, äpple och sen sista moroten fint och fräs dem i olja i den heta grytan, tillsätt torra kryddor och fräs lite till. Tillsätt kycklingen, slå på vatten så att det täcker, och koka under lock i ca 30 minuter.
5. När kycklingen är klar, (det ser man lätt om man sticker lite i den, vid lederna. Om vätskan som kommer ut är klar och inte röd är köttet klart.) Men man kan kolla om köttet släpper lätt från benen också, för man vill ju gärna att det ska vara lite mört, inte bara precis klart.
6. Lyft upp kycklinglåren igen och fyll på med kokosmjölk i grytan, låt koka i ca 10 minuter, smaka av, och tillsätt eventuellt citronjuice och mer salt.
7. Slå i en skvätt grädde, och lägg tillbaka kyckling och grönsaker, värm på dem, garnera alltsammans med de torkade tomaterna.
8. Servera med ris, duka fint och tänd några ljus!

Hemmakrog

2011-11-21T22:32:00.001+01:00

I senaste numret av branschtidningen RS har Mari-Louise Pålsson skrivit en artikel om att driva middagsklubb. Hon kom hem till mig en morgon för ungefär en månad sedan och vi pratade om min klubb, och drack kaffe ur de falska, men snygga Gustavsbergs-kopparna.

Hon spelade in allt jag sade, och tog lite bilder, både på mig och mitt kök. Köket visade sig från sin bästa sida, men jag är fortfarande inte helt bekväm med att se min egen nuna i tryck. Det kanske kommer.
I samma artikel berättar också Joakim Berlin om sin middagsklubb, som ligger lite på is just nu eftersom han och familjen flyttat till Grythyttan. Men snart är de igång igen, och jag ser verkligen fram emot att få åka dit och besöka dem!

Att äta

2011-11-13T22:32:00.001+01:00

Mat kan betyda så mycket, och fylla många olika funktioner.

Huvudsakligen är ju maten till för att ge kroppen näring, att ge oss det vi behöver för att hjärtat ska slå, hjärnan ska skicka ut signaler, skelettet ska hålla sig starkt och musklerna ska kunna arbeta.

Men jag vill, som ni säkert förstår, se på mat som någonting mycket större och viktigare än så.

Måltiden är det som vi alla har gemensamt. Det är en av få saker som alla kan relatera till.

En måltid kan betyda en massa olika saker. Som till exempel: Jag älskar dig, Tack för hjälpen, Kul att ses, Krya på dig, Grattis på födelsedagen, Välkommen hem.

Men kan också vara ett avslut på en sorgestund eller bara den enda korta stunden man har med sin familj på vardagarna.

Eller som för väldigt många människor någonting som förknippas med ångest. Många känner obehag vid varje måltid. De ser den ensamma tallriken på bordet som en påminnelse om att man inte har någon att dela den med.

Men vad är det egentligen som skiljer en måltid från ett intag av föda?

Är det sällskapet, atmosfären, matens utseende, prislapp och kvalité, eller är det bara en känsla?

Linn Risar och rosar i mataffären

2011-10-25T19:09:00.000+02:00

Jag har inte varit någon storkonsument i mataffären på senaste tiden. Min kyl har gapat pinsamt tom och nu var det dags att årgärda detta. Därför tänkte jag att det var dags för en ny ris och ros.
Denna gången hamnade grönsakshyllan under lupp. Tyvärr är den ingen vacker syn i de flesta vanliga mataffärer. Den som vill köpa bra svenska ekologiska grönsaker får vända sig till lådor från Årstiderna eller småbutiker. Men man kan göra fynd, även i en helt vanlig grönsaksdisk.

Pepparrot är en storfavorit för mig, stark och god, och den slår vilken pulverwsabi som helst, prova vanlig svensk hedelig pepparrot i stället om du gör sushi hemma!

Just nu finns en massa härliga rötter, och de är lätt att hitta både billiga, svenska och ekologiska!

Citroner är min absoluta måste-ha produkt av de importerade grönsakerna, och de finns ekologiska att köpa året om, små syrliga och med ett skal utan gift och strunt.

Här är en produkt som har en god tanke, men som inte alltid går ända hem. Färdigplockad sallad i påse. Finns ofta som ekologisk i vanliga butiker, men då är den växthusodlad. Dessutom är salladen i påsen ofta brun innan man hunnit släpa hem kassarna från affären. Nej, då blir det hellre kål och krasse på vintern om man ska äta nåt med klorofyll!

Blåbär i ask, importerade, svindyra besprutade och fullkomligt smaklösa! Där blir det nej, då hoppar jag hellre de antioxidanterna den dagen, om de ens innehåller några.

Ännu en importerad produkt som alltid finns att köpa numer. Ärter och bönor i ask. Alltid importerade och ofta ända från Kenya eller Peru. Det är synd, för det är ju väldigt gott, men det tappar lixom vitsen, man blir inte lika glad av att äta dem som när man köper en hel påse med nyplockade ärtskidor på Roskildefestivalen för 2 DK, eller när man plockar dem direkt från framors trädgård. Då är det frysta alternativet bättre!

Våra svenska producenter

2011-10-24T15:50:00.001+02:00

Sverige är det nya matlandet, enligt regeringens kampanj och många många andra.
I somras jobbade jag med projektet Sverigeresan, i samarbete med mitt kök, TV4, expressen, Visit Sweden och en rad andra stora organisationer och företag. Där Tommy Myllimäki och Jens Dolk tillsammans med Ulrika Brydling och ett helt gäng kockar, servispersonal och dryckeskunniga åkte runt i Sverige för att spela in TV, besöka producenter och varje kväll, onsdag-lördag, servera en meny med råvaror från trakten de besökte.
TV-kocken och skådespelaren Per Morberg gjorde en liknande resa som nu sänds på fyrans systerkanal 7:a.
Gårdsbutikerna ploppar upp som flugsvampar runt om i landet, och i storstan är det coolaste du kan göra att handla "bra" mat.
Att äta ekologiskt och närproducerat är någonting många gör för att visa att man har status, inte alltid för sin egen och jordens hälsa.

Jag tycker att det är fantastiskt att det är så mycket fokus kring vår svenska mat, och våra producenter. De gör ett hästjobb genom att följa sina drömmar, och ofta avundas jag dem för deras drivkraft.
Men enligt mig går det inte tillräckligt snabbt, och vi svenskar är för snabba att döma ut våra producenter för snabbt. Gör de ett misstag är de ute ur leken.
Det är mycket tråkigt tycker jag, för det är inte en dans på rosor, och vi har inte en tradition i att vara stolta över det vi har i matväg, så som Italienarna till exempel.

Därför blev jag lycklig när jag i fredags besökte grossisten Martin Olsson, och tillsammans med Klas Lindberg lagade en middag för och tillsammans med deras innesäljare. De har börjat samarbeta med Smakriket Jämtland, som är en av de största organisationerna för småproducenter, och just Jämtland är kanske det landskap som kommit längst i att vara bäst.
Tidigare nämnda grossist samarbetar också med Gårdsbutiken som är en liknande organisation som är rikstäckande.
På det sättet kan restauranger lättare hitta till de här producenterna och det underlättar inköpen och transporterna nämnvärt.

Här är två produkter som är väl värda att hurra över, som blev till frukost för mig i söndags morse.

Knäckebröd från Huså, som smakar som hembakat, och en av mina favoriter bland de svenska hårdostarna Himmelsraften från Oviken ost. Lyxigare frukost får man nog leta efter, och en del kanske kan tycka att det är lite hädelse att äta den osten till frukost, men nej, så goda saker kan ätas när som helst!

Middagsklubben, I miss U!

2011-10-21T10:36:00.000+02:00

Just nu är livet lite upp och ner i min och Middagsklubbens värld. Mycket att göra både på jobbet och privat. Därför har klubben tyvärr hamnat lite på hyllan, och i Oktober blev det tyvärr ingen middag.
Jag känner dock en stark längtan efter en ny middag, och lovar att komma med ett datum inom kort!
Jag kommer att jobba om möjligt ännu mer nu under en period, så förbered er på söndagsmiddagar!

Ett nytt upplägg kommer även att komma för klubben, som jag tror kommer att bli spännande och intressant. Jag återkommer med mer information när det tagit en mer färdig form i mitt huvud.

Jag hoppas att ni står ut med att vänta och att ni har en massa andra roliga saker för er under höstmånaderna.

Tävling

2011-10-10T22:28:00.001+02:00

Idag fick de första tolv kockarna som skickat in ett bidrag till Årets kock ett positivt besked.
På Årets kocks hemsida meddelas idag att de kommit med i Semifinalen i Malmö som går av stapeln den 28 Oktober. Två dagar innan det får ytterligare tolv personer samma besked, att de får delta i Semifinalen i Sundsvall.
Bland semifinalisterna i år är bland annat min kompis och före detta lagkollega Fredrik Juhlin, med.
Stort grattis till honom, och alla andra duktiga kockar som förmodligen firar med ett glas bubbel i kväll!

Surdeg

2011-10-07T17:32:00.001+02:00

För några veckor sedan fick jag två surdegar av min kusin Julia, som är sveriges i särklass mest husliga student. Hon kommer att bli en bullmamma utan dess like någon gång i framtiden.
Till skillnad från undertecknad, som knappt är hemma. Visst, jag lagar ju en massa mat, och kan få ett infall lite då och då att koka in paradisäpplen eller att torka hallonkärnor.

Men en surdeg kräver lite mer omsorg än så, och glömmer man mata den har man tabbat sig.
Nu är det ju inte hela världen, och det tar ju inte alltför lång tid att sätta en ny. Hela hajpen kring det här, (som förvisso kanske lagt sig något och, gått över till korvstoppning och smörtillverkning) känns rätt överdriven om du frågar mig.
Surdegshotellets vara eller icke vara en bra idé har diskuterats i oändlighet, och man kan ju bli trött för mindre.

Jag tycker att grundarna bakom detta hotell är genier. Men skulle själv aldrig betala en krona för en sådan tjänst.

Min vän och kollega Kjelle säger att så fort man fått en bra kultur i sin lilla burk ska man torka sin deg för framtida missöden. Detta gjorde jag idag. I min nya bästa kompis torken.

Så när jag jobbat för mycket och glömt bort mina surdegar kan jag ta fram en torkad liten bit och blötlägga så vips, har jag en ny!

Ett tips är också att servera torkad surdeg som tillbehör till ost, i stället för bröd. Supergott! Men man bör inte äta allt för mycket.

Lilla Bjers

2011-10-02T18:02:00.002+02:00

I helgen var jag och hälsade på familjen Hoas på Gotland.
De odlar fantastiska ekologiska grönsaker, som de säljer i gårdsbutiken och bland annat till Cajsa Warg i Stockholm.

De har också en Krav-certifierad julgransodling. (!) Samt höns, mest för att de är så bra på att äta grönsaksrester, men också för äggens skull.

Just nu finns det massor av chili och en hel del tomater kvar, samt en och annan melon.

Det var mycket intressant och kul att besöka Gotland så här års, speciellt när de bjöd på rena rama sommarvädret.
Hela helgen har jag bara strosat runt på gården, andats lantluft, pratat ekologi, druckit te och spelat kort med barnen, som inte bara hjälper till i butiken, utan bjöd på en eldshow i Visby under kulturdagarna, inspirerad av Gutesagan.

Tack så hemskt mycket för en härlig helg!

Och för er som vill se hur fint jag haft det i helgen, så var faktiskt Per Morberg där och hälsade på under sin Sverigeturné. Skynda att titta, för det ligger bara ute gratis några dagar till!

Kvällsgodis

2011-09-21T22:18:00.002+02:00

När jag kokade hallonsås till milkshaken i fredags, slängde jag inte kärnorna som silats bort.

I stället tog jag fram min nya älskade vän, torken. Bredde ut fröna tunt, tunt på smörpapper.
Jag ställde in torken på 60 grader i 6 timmar.

När jag öppnade micron igår låg nånting därinne. Mina torkade hallon. Vilken överraskning, nån förvirrad person hade visst gömt dem där för fredagens matlagning, och glömt..

Men det var en fröjd att hitta dem igen! Och visst var de goda, jag skar dem i långa remmar och rullade ihop dem, och nu förvaras de i en söt kakburk, perfekt att ge bort i present.
Och kanterna, de åt jag såklart upp som kvällsgodis!

Middag + Coctails=Sant!

2011-09-20T23:59:00.001+02:00

I fredags kväll var det dags igen, för middagsklubb, och denna gången med ett tema som är otroligt populärt. Cocktails.

Min kollega Mathin, chefsbartender på Restaurang 1900 och Kåken har länge velat starta en egen middagsklubb, så jag bjöd in honom till ett gästspel hos mig. Vi planerade menyn tillsammans, eller ja, det kan väl diskuteras om vem som bestämde.

Till fördrink bjöds det som vanligt på Cava, men denna gång i en Bellini-variant, med färskpressade päron.

Första rätten, snacks. Kycklingskinn, torkade i ugnen, och chips på paradisäpplen, med majonnäs. Fett, syrligt och gott!

Till detta, Mathin´s Old fashioned, med granatäppelsocker. Spritig, fyllig, god, och en perfekt kombination till det feta och salta.

Nästa rätt, en för er som läser ofta, lite uttjatad kombination från min sida. Men så god. Majssoppa, inkokt fänkål, gurka och råräkor.
Till detta, en lemonad på gurka och absint, för att fånga upp lakritssmaken i fänkålen. Smakerna gifte sig väldigt bra, och det kändes fräscht med en lättare lemonad efter den minst sagt hårda starten.

Nästa rätt, Pizza på surdeg, med Väddöskinka, och den obeskrivligt goda osten Vesterhavsost. Till detta serverades öl, Sierra Nevada Pale Ale, både för att minska risken/chansen till runda fötter, och för att det är så gott!

Varmrätten, som serverades Family style, fläskkarré bakad i ugnen och penslad med en soya, ört och rödvinsmarinad, lättkokta smörade grönsaker, och Barbequesås. Även här drack vi öl, Black seal.

Till dessert, hallonmilkshake med gin, samt chokladlakritstryffel, gjort på det Italienska lakritspulvret.
Hallon och lakrits är ju som ni säkert vet min favorit när det kommer till sötsaker, så tryffeln var en självklar kombination ihop med hallonmilkshake.

Till kaffet bjöd Mathin på en specialitet, från flaskan till höger, drinken Martines, som lagrats på flaska sedan Oktober förra året. Detta tog fram helt andra smaker än om man hade druckit den i en bar nära dig.

Det var en fantastisk kväll, och första gången vi hade 13 gäster. Jag är väldigt glad att så många människor har hittat hit, för mötena med människor, och för all uppskattning.

Sist men inte mint, vill jag uppmana alla som funderar på att starta en middagsklubb, att göra det, Nu!

Möhippa

2011-09-15T12:17:00.000+02:00

När man ska gifta sig, är det tänkt att ens kompisar ska dra ihop en fest för att fira att man hittat någon att leva med, och på ett litet skämtsamt sätt påpeka att det är nu som slutet på friheten är nära.

Man kan fira detta på en rad olika sätt. Klä ut bruden/brudgummen i skämmiga kläder och springa runt på stan, anlita strippor, luras, dricka alkohol, åka på spa eller kryssning till Åland.
Ja, det beror lite på vad man tycker är kul helt enkelt.

Förra helgen var det ett härligt gäng med brudar som hade just en sådan fest.
De gillar att laga, och äta mat, i kombination med vin såklart, och gärna i en skön miljö.

Därför valde de att anlita Hemma hos Linn, (mig) som styrde upp en gemensam matlagning. De hade hyrt ett fint hur vid vattnet i Värmdö, och jag hade med mig utrustning, förkläden, recept och råvaror.
Tjejerna själva stod för underhållning, gemenskap och ett humör på topp!

Det är inte alla som har dödat en hummer förut, men ska man äta den, kan man gott tåla att ta död på den också, det var inga problem för de här tjejerna. Sedan kokas den lätt för att kunna få av skalet lättare.

Majskräm med smörstekta skaldjur syrad gurka och fänkål. Klar favorit bland tjejerna. Till detta drack de Chablis, Domaine de la Boissonneuse, Frankrike, 2009.

Varmrätten bestod av tonfisk med sesamolja, nudlar och råstekta och marinerade grönsaker. Den serverades "Fasmily-style" och ackompanjerades av Vida Orgánica Torrontés, Argentina, 2010.

Jag får många frågor under uppläggningen. -"Ser det här ok ut?." Jag säger alltid ja, "men torka kanten här."

Stort tack till Julia, som följde med för att hjälpa mig!

Desserten bestod av chokladbakelse, färska och rårörda hallon, samt vaniljglas. Dessertgruppen skulle även ha gjort en sockergarnityr av isomalt. Men något gick snett. Det har aldrig hänt mig förut, och jag har alltid blivit lärd att isomalt klarar vad som helst. Så var inte fallet, och jag har lovat att återkomma till tjejerna och berätta om vad som gick snett, när jag forskat vidare.

Den fula maten

2011-09-11T23:26:00.000+02:00

Linssoppan har inte många positiva förutsättningar för att bli älskad. Mest för att den är så fruktansvärt ful. Speciellt om den görs på gröna linser, inte ens det gamla, ringla-olivolja-tricket hjälper en tallrik med grögrön soppa att bli snygg.

Enligt mig är dock gröna linser allra godast, näst efter Puy tillsammans med bacon. Men dem gör man nog helst inte soppa på.

Hur som helst lagade jag den här fula men otroligt goda soppan till mig och kusinen häromdan. Hade Kungsholmens kompani B varit här hade det nog räckt till dem med.

Linn´s Linssoppa:

2 dl gröna torra linser
1-2 gula lökar
3 vitlöksklyftor
3 morötter
2 potatisar
1 tsk chilipasta (min var från Hoas hantverk på Gotland)
1 tsk paprikapulver
1 msk torkad timjan, eller 2 strån backtimjan
2 dl olivolja
4 dl fransk äppelcider
vatten
salt och nymalen svartpeppar
äppelcidervinäger

1. Lägg linserna i blöt, innan du går till jobbet, eller över natten.
2. Skala och hacka lök, vitlök, morot och potatis fint. Värm en stor kastrull och täck bottnen med olivolja.
3. Fräs grönsakerna i oljan tills löken är genomskinlig och tillsätt linserna och kryddor. Fräs lite till och slå sedan på cider och vatten så att det täcker.
4. Koka linserna på låg värme, tills de är riktigt mjuka. Det tar ca 20 minuter.
5. Smaka av med salt, vinäger och svartpeppar.
6. Mixa!

Server med knaperstekt bacon, knäckebröd med smör och ost, och lyxa till det med att dricka resten av cidern till. Väl kyld i champagneglas.

Paradisäpplen

2011-09-05T20:06:00.002+02:00

Om namnet innebär att det var ett sådant äpple Eva blev lurad av ormen att äta vet jag faktiskt inte, men de små ganska hårda äpplena är i alla fall så fina till utseendet och goda på insidan att de förtjänar ett namn med ordet paradis i sig.

Annars brukar det mest vara bostadsområden med likadana bruna små hus som heter så.

Hur som helst, de äpplen jag plockade häromdagen var syrliga och fasta, med ett väldigt vackert rött skal, så jag bestämde nmig genast att torka dem, penslade med lite sockerlag och citronsaft, till små chips att dekorera desserter med.

Men hur många desserter dekorerar man hemma? Max 10 i mitt fall, så jag kände att jag behövde göra något mer av äpplena. Detta får bli mitt bidrag till Månadens sötsak hos Thea.

Så jag kokade en sockerlag 50/50 med vaniljpulver.
Värmde några glasburkar i ugnen en stund.
Tvättade och delade äpplena, lade dem tillsammans med nejlikor, citronskal och en liten bit stjärnanis (den tar över så lätt) i varma glasburkar.
Sedan pressade jag saften från 2 citroner i sockerlagen, hällde den varma lagen över äpplena och satte på locket.

De får svalna, stå i rumstemperatur nån dag och sedan tänkte jag äta dem med glass. Kanske inte alla på en gång, men vi får se...

Nypontips

2011-09-04T18:25:00.001+02:00

Som lovat tog jag mig ut i skogen idag. Siktet var riktat på svamp, men det enda jag hittade var tre stackare som möjligtvis kunde vara storkremlor.

Några deciliter lingon fick kusinen i sin korg, men annars blev fikat höjdpunkten på prommenaden.

Men på hemvägen hängde nyponbuskarnas grenar tunga, så jag plockade mig en påse.

Jag har länge velat koka nyponsoppa på självplockade nypon, men har inte helt koll på hur man gör. Jag brukar ju koka på torkade köpesnypon, så min tanke är att man tar ur fröna och torkar dem, och sedan kokar som vanligt.

Är det någon som vet eller har ett tips?!

Plaza

2011-09-03T00:00:00.001+02:00

I tidningen Plazas Septembernummer är det en artikel om folk som bjuder in okända människor i sitt hem för att umgås eller för att utföra sitt yrke.

Hemma hos Linn är självklart med, och tre andra intressanta Hemma-hosare. Köp och läs!

Själv blev jag sugen på att gå på Hemma-hos Teater.

Torkat

2011-08-29T18:13:00.001+02:00

Jag har precis köpt en ny leksak. En torkmaskin! Nu kan jag ändligen göra fina chips, och torka alla svampar jag ska hitta i skogen på söndag!

Igår hittade jag ett träd med jättefina röda, syrliga paradisäpplen som ska få göra premiär i torken i natt.

Middagsklubbens skaldjurskväll

2011-08-24T17:19:00.000+02:00

I lördags var det äntligen dags för middagsklubben sksaldjurskväll, och jag hade hoppats på fint väder så att vi kunde sitta ute, men där gick jag bet!

Eftersom jag är nyligen hemkommen från en resa till Baskien var det givet att skaldjuren skulle grillas, så regn eller inte, grillen åkte fram, och stövlarna åkte på!

Men först en smålandskräfta, med västerbottensost, knäckebröd, Landsorts lager, och min hemmagjorda snaps. Som tur var det många som kunde snapsvisor, för jag är ingen hejjare på det.

Till förrätt, sallad på syrade havskräftor och pilgrimsmuslor, med kokt Bovallskrabba, paprika, vinägerkokt lök, tomater och nektarin, samt en halstrad pilgrimsmussla.

Till varmrätt, de grillade skaldjuren. Hummern hade jag med tips från Gustav Otterberg grillat långt ner, nära glöden, med lite enris på det övre lagret i grillen, så att de fick en lite rökt smak. Mycket gott!
Till detta drack vi självklart Chablis, Vieilles Vignes, från Domaine Sainte Clair, 2009.

Till dessert, körsbärsmousse, torkade körsbär, maräng och rabarbergelé. Till detta dracks franskt bubbel från Delmas, 2005.

Tyvärr var jag inte nöjd med moussen, jag hade tänkt mig att den skulle äggas, men receptet jag använde gav en lösare mousse som skulle ha passat sig bättre att ljutas i koppar, så det blev mer en hög på tallriken än ett ägg, därav delar jag inte med mig av någon bild.
Gott var det i alla fall, och gästerna var mycket nöjda. Det var ett härligt gäng, och vi hade himla trevligt. Bland annat var Joakim och hans fru där, som driver middagsklubben med det fybdiga namnet First we take manhattan.

Min buissniess

2011-08-17T15:22:00.001+02:00

Som ni kanske läst tidigare har Hemma hos Linn utvecklats till ett företag, där jag bland annat hoppar in som konsult på krogar, hjälper till med receptskrivning, på matmässor, eller vid matfotograferingar och kokböcker, främst med min före detta chef Niklas, men också med andra stora och små företag.

Man kan också anlita mig som privatkock för en kväll, när man vill fira något extra, eller kanske om man vill låta den som vanligtvis alltid lagar maten ska få slappna av för en kväll.

Det rullar på riktigt bra, och många verkar uppskatta att få äta ute, fast hemma, och särskillt populärt är det att man lagar maten tillsammans, under min ledning och sedan får man sitta tillsammans och äta och diskutera det man åstadkommit, lite som en kurs, men ändå inte, bara en trevlig kväll tillsammans.

Här är en bild från en sådan kväll jag hade i början av sommaren, med ett gäng tjejer som firade möhippa på landet Sörmland.

Det friterades rödbetsblast och rostades nötter, med ett leende på läpparna och ett vinglas i handen såklart!

På vägen hem stötte jag på de här donnorna, fina tyckte jag.
Men till historien hör också att jag mötte före detta Stadsminister Göran Persson på ICA i byn, iklädd mjukisbrallor, det ni!

Ännu mer förberedelser

2011-08-11T23:02:00.001+02:00

Med lite mer än en vecka kvar till Skaldjurskvällen tänkte jag på kräftor, vilka jag skulle köpa, hur mycket och vad jag ska ha till.

Då slog det mig. Snaps!! Det kan man ju inte utesluta på en kräftskiva, traditionell eller inte, snapsen måste finnas där.

Så jag tog fram en flaska, skalade två citroner, rostade några skedar fänkålsfrön och fyllde upp flaskan med ekologisk Sailorvodka. Sedan tillsatte jag en knivsudd av ett Italienskt ekologiskt lakritspulver jag köpte härom veckan.

Nu får flaskan stå i skåpet och gosa fram till nästa lördag, då jag tar fram och silar spriten och kyler den väl. Under tiden får jag öva in en snapsvisa.

Förslag mottages gärna!!

Middag som tack!

2011-07-28T14:29:00.001+02:00

Efter att ha legat på bryggan en vecka, rest, bott, och ätit gratis på sköna västkusten tyckte jag att det var på sin plats att bjuda värdfamiljen på en middag. Det tycke de var en trevlig idé!

Smörstekt havskräfta med majskräm, inkokt fänkål, samt ättikssyrad morot och fänkålsstjälk.

När jag köpte havskräftan i fiskaffärens frysdisk frågade de om jag skulle äta den själv, ryckte på axlarna och tyckte att jag var lite annars som tänkte äta fiskbete. Jag gjorde samma sak och tyckte att råa havskräftor är lite väl fin betesmat.

Hemma i Stockholm brukar jag köpa lådor med kött från Gröna Gårdar som är ett uppfödarkollektiv från Uddevallatrakten, och jag tänkte att det borde gå att köpa i butik någonstans i närheten. Det gjorde det, så på dagen blev det en tripp till Torp där två stekar inhandlades. De stektes i het panna och bakades klart i ugnen på 120°C.

Till det vinbrässerade vårlökar, rostade knölar och rötter, och såklart dragonemulsion, (ingen köttbit vill vara utan bea.)

9-åringen i familjen var lite uttråkad och ville baka, gärna något med choklad.
Han fick assistera vid desserttillverkningen. Det blev en klassisk kladdkaka, med vilda hallon, smultron och blommor och örter. Samt vaniljcremefraiche och jordgubbar.

Det blev supergott och uppskattat, och det är ju alltid kul att ha hjälp i köket, speciellt av sådana som 9-åringen som gärna kommenterar allt jag säger och gör, lite som en side-kick i ett Tv-program...

Familjens favorit blev majskrämen så jag bjuder på ett recept på den:

Majskräm (till 6 vuxna som ett tillbehör)
1 schalottenlök
1 vitlöksklyfta
2 burkar majs (färsk majs innehåller så mycket stärkelse att krämen lätt blir seg och klistrig)
2 dl öl
1 krm cayennepeppar
1 nypa färskmalet fänkålsfrö
100 g kallt smör
salt

1. Skala och hacka lök och vitlök, och skär dem i bitar. Fräs dem genomskinliga i en kastrull med lite olja. Tillsätt torra kryddor och låt dem fräsa med.
2. Sila och skölj majsen och häng av den i en sil. Tillsätt den i kastrullen, slå på öl och salta.
3. Låt all vätska koka in, och skär under tiden smöret i kuber.
4. Mixa krämen med hjälp av en stavmixer och tillsätt smöret. Passera i en finmaskig sil och servera krämen varm, som tillbehör till stekt fisk, skaldjur eller kyckling.

Det gäller att börja i tid!!

2011-07-20T18:56:00.000+02:00

I veckan som gick var jag i Bovallstrand på Västkusten för lite semester.
Jag bodde i sjöbod, badade i havet och läste böcker. Shoppade på loppis, åt skaldjur och blev bortskämd av familjen som bjudit med mig. Inga krav på att mat skulle lagas, eller på något annat heller för den delen.

Jag fick däremot följa med ut och fiska krabba, eller lägga ut och hämta in garn, som det så käckt heter.
Jag försökte skojja lite och förklara att jag var en riktig landkrabba, men V, 12 år förklarade att det inte finns några krabbor på land.
Det visade sig att det inte fanns några krabbor i våra garn heller, den dagen jag följde med.

Men Niklas, som är en van krabbfiskare gav sig inte, och sista dagen innan min hemfärd fick han två rackare som jag fick ta med mig hem. Nu vilar de i sitt kokspad i frysen, i väntan på den 20.e Augusti, då Hemma hos Linn bjuder in till Skaldjurskväll!

Har du någon gång ätit rökt skinka?

2011-07-15T17:45:00.000+02:00

Ibland kan man nästan tro att man precis har gjort det, men efter en närmare titt på innehållsförteckningen ser man att man ätit kokt skinka, med smak av rökarom, inklädd i en lantlig och genuint designad förpackning.

Detta har min lillebror nyligen fått erfara, och han har sms:at mig och frågat:
-"Finns det ingen RÖKT skinka att köpa i affären??"

Efter en titt i närmaste butik hittade jag svaret:

Det finns, men kan stundtals vara svårt att hitta, och det beror väldigt mycket på var man bor och hur intresserad ICA, eller Konsumhandlaren i ditt kvarter är av just rökt skinka.

Här är några rökta skinkor från en vanlig butikshylla:

Bogfläsk i bit från Hemgården, de har olika sorters charkuteriprodukter, bland annat sidfläsk (bacon) och korvar. Tyvärr inte ekologiska, men de som ska smaka rökt, är rökta.

Änglamarks ekologiska produkter är ett säkert kort för många, och det är bra att de finns, även om inte varje produkt är det godaste man ätit precis. Den här skinkan (som var lite kasslerliknande till utseendet) är rökt och innehåller inga deklarerade aromer.

Sidfläsk från Mallgårdens rökeri på Gotland, doftade nästan rök genom förpackningen. Sånt blir man ju glad av. Tyvärr är det inte heller ekologiskt, men man får vara glad för det lilla!

Sedan har vi ju Väddöskinkan från Nibble, rökt och salt så in i bängen och beroendeframkallande. Men tyvärr inte heller ekologisk. Den finns inte på så många ställen, men fråga om de kan ta hem den i charken på din butik vettja!

Summa summarum är det svårt att hitta rökt skinka, särskillt om man vill att den ska vara ekologisk också, bacon är ännu svårare.
Har du några tips, så mottages de tacksamt av både mig och lillebror!

Hemma hos Linn syns och hörs

2011-06-23T00:38:00.001+02:00

Den här veckan har varit en riktig guldvecka för Hemma hos Linn!
Var man än har vänt sig har jag varit där, ok nästan i alla fall. Jag hoppas att folk inte tröttnar av all uppståndelse!

För er som av en händelse missat detta kommer två länkar här:

Radiointervju i SR Metropo l, från Torsdagen den 22/6, lyssna noga på slutet, de spelar min älsklingslåt just nu!

Ett jättefint reportage i Stockholm City från 20/6, skriven av Zandra Zernell och fotad av Sofia Runarsdotter, om Supperclubs. Där finns även info om Kerstin Rodgers, gurun inom ämnet.

Middagsklubbens vegetariska afton

2011-06-19T14:42:00.003+02:00

I går kväll var det äntligen dags för middagsklubbens vegetariska afton. Jag hade beställt en lantlåda, en Vesterhavsost och fem Franska ekologiska ostar från Årstiderna, plockat rabarber i en trädgård i Duvnäs och cyklat till systemet på morgonen.
Det kändes mycket lovande, och det var dessutom fullbokat, trots en olycklig sista minutenavbokning, som räddades av en 8-årig cirkusdirektör och hans mamma.
Gårdagens gästlista var kanske den mest spännande hittils, då vi hade hela 4 totalt okända människor, två matintresserade tjejer från förlagsbranschen, ett nyblivet födelsedagsbarn som fått middagsklubbsbesök i present samt hennes väninna som köpt presenten. Hovästaren från 1900 var äntligen ledig lördag så att han kunde vara med, och var därmed den enda kändisen i gänget. De två övriga platserna stod som vanligt jag och sambon för.

Till välkomstdrink bjöd vi på Ekologiskt Italienskt bubbel, eller hemmagjord hallonläsk till de som hellre ville ha det.

Sedan förflyttade vi oss till takterrassen där förrätten serverades.

Lättkokta nyskördade grönsaker med dragon och vinägersmör samt smörstekt bondbröd. Till detta en Chardonnay från Carlifornien. Some Chard, Redwood Valley Cellars, 2009.
Superenkelt, och gott. Tyvärr blåste det lite kallt när solen var i moln, så smöret smälte inte riktigt som önskat.

Till varmrätt: Vårkål, inkokt i vinäger och rapsolja, sallad och spenatblad, krasse och vårlök, samt vinägrett på vinägerkokt lök och kallpressad rapsolja.
Eftersom ägg och vin inte är bästa polare, drack vi öl till denna rätt, Arboga Ekologisk Lager.

Ostar med hallonmarmelad och Kex, svartmögel hårdost, salt hårdost, röd kittost, getfärskost och getmögelost. Till detta mitt favoritvin bland de söta, Grande Maison, Cuvee des Anges, 2007.

Solnedgången var otroligt vacker, men sedan blev det alldeles för kallt, så desserten fick intas inomhus.

Dessert: Inkokt rabarber med jordbubbssorbet, sockerpuffat hirs och vaniljsås. Till detta drack vi kaffe och te och whiskey till den som ville ha.

Det här var den trevligaste kvällen på länge, med en massa skratt, historier, trevligt sällskap, fint väder och såklart god mat. För fler bilder, kolla in min sida på Facebook.

Grön av avund

2011-06-09T00:23:00.002+02:00

Det finns en plats på jorden där solen alltid ler, den platsen heter Volt, och där vill jag alltid äta min middag.

När jag kom in på stället kände jag så här:
"Va fan! Det här var ju min krog"

Och så fortsatte hela kvällen. Helt sjukt god mat, precis i min smak, utan krusiduller och snicksnack. Mina bestick, mitt porslin, och mina favoritmöbler!

Min absoluta älsklingsrätt var desserten med fänkål, som enligt servisen sjöng på sista versen. (Vilket man kan förstå, den har varit med sedan starten.)
Jag hade blivit varnad för den av en kollega som sagt att den var konstig, men när jag fick höra smakerna kände jag bara, Hoppas att den finns kvar på menyn!
En annan favvo var morot, rostad som kräm och picklad, tillsammans med Kanin.

Men det som fick mig och min sambo att mest höja ögonbrynen var vinkombinationerna.
Jag har sedan ett år tillbaka sagt att Charlie trotters vinpersonal har varit bäst på just detta. De kan ju i och för sig få fortsätta vara det, men på sin kant, då de är sjukt traditionella.
Volt däremot, är så otrdaitionella man kan bli, och när man frågar var de köper sitt vin, vill de inte riktigt svara, även fast man är "polare", men det förstår jag. För hade jag suttit inne på den infon och den kunskapen hade jag tagit med mig den i graven!

Vad ska det bli av dig???

2011-06-04T15:14:00.000+02:00

Om restaurangbranschen får bestämma så ska du bli kock, kallskänka, konditor, servitör, hovmästare, bartender, eller sommelier. Eller kanske helst kock.

De flesta har säkert läst inlägget hos Zwampen, som var så träffsäkert och huvudet på spiken att jag fick en klump i magen, ett vått öga och ett leende på läpparna på samma gång.

Det handlar så klart om bristen på personal i restaurangbranschen och främst på duktiga kockar.
Varenda kotte öppnar ny krog i storstäderna just nu (i småstäderna med förresten), och alla ställen är så intressanta att det råder en kamp om timlöner utav dess like bland krögare som vill locka till sig de bästa. En del krögare blir sura på varandra, andra får inte tag på någon personal, och uthyrningsfirmorna har ingen arbetskraft att skicka.
Det har blivit en helt normal vardaglig sak för allmänheten att gå ut och äta, både gott, dyrt och ofta, men arbetsmarknaden har inte hakat på trenden.

Så, en uppmaning, till dig som är sugen på:
*Att skaffa en stor och brokig familj med människor du inte är släkt med.
* Kan tänka dig att be dina nuvarande vänner att vänta till jul alternativt nyårsafton.
* Att jobba hårt för inte så mycket pengar.
* Men är villig att göra någonting kreativt, socialt och med stora möjligheter att utvecklas långsiktigt.

Stämmer 3 av 4 alternativ överens med dina önskemål?
Då önskar jag dig välkommen till världens bästa och en av Sveriges just nu mest växande branscher!

Hälsningar den alternativa Syokonsulenten på nätet

Rabarberkompott med smörstekt maltsirapsbröd och vaniljgrädde

2011-05-30T00:08:00.001+02:00

Jag hade finbesök av två flickor från hembyn i går. Vad jag också hade var torkat maltbröd, rabarber, hallon, 1/2 granatäpple, grädde, vaniljpulver och trasiga maränger. Jag kokade kompott på rabarbern, stekte brödet i smör, vispade grädden, satte på kaffebryggaren och blandade sedan allt förutom kaffet på tre tallrikar och sedan fikade vi, pratade skit och skrattade så vi fick magknip.

Rabarberkompott:

5 späda rabarberstjälkar
1 dl socker
2 dl vitt vin
2 gröna kardemummakärnor
1 kanelstång
4-5 anisfrön
3 svartpepparkorn
1 nypa flingsalt
ett stänk vinäger

Lägg kryddorna i en tesil, häll upp vin och socker i en kastrull och ge det ett uppkok. Skala under tiden rabarbern och lägg skalen i vin och sockerlagen, låt koka på svag värme i ca 5 minuter. Skär rabarbern i centimetertjocka bitar. Lyft upp skalen, släng dem och tillsätt rabarberbitarna i lagen. Låt koka på svag värme tills de är så mjuka att de faller sönder. Det tar 10-15 minuter.
Smaka av med salt och vinäger.

Smörstekt maltsirapsbröd:

2 skivor maltbröd från gårdagen eller dagen innan det (Eller vad du har hemma vettja)
1 klick smör
1 nypa havssalt
1 nypa socker

Smula sönder brödet. Värm en stekpanna på spisen, klicka i smöret och stek smulorna i smör, när de fått fin färg, strö på salt och socker.

Vaniljgrädde:
2 dl grädde
1 nypa vaniljpulver (malen vaniljstång, som säljs i små glasburkar)
1 nypa socker (valfritt)

Vispa grädden lätt och smaksätt med vanilj och socker.

Till servering:
1 rabarberstjälk
1 nypa socker
Hallon
Granatäpple
Krossade maränger

Hyvla rabarbern tunt med en mandolin eller potatisskalare, sockra skivorna och arrangera allt i en enda röra på en fin tallrik.
Kompotten först och sedan alla tillbehör strödda över så att varje tugga har sött, syrligt, salt, varmt, kallt, mjukt och knaprigt. Mums!

Söndagswok

2011-05-10T23:12:00.000+02:00

I min familj har vi så har vi alltid ätit en och samma sak under en period, för att sedan byta till en annan.

Under en sådan period, när jag var i nedre tonåren, var det alltid wok på söndagar. Min pappa, som älskar stark mat, lagade varje söndag en wok på kyckling, limeblad, ingefära, chili och en massa grönsaker. Till det åt vi ris, och en riskokare inhandlades.

Maträtten blev vida berömd, och pappa letade reda på den starkaste chilin och de finaste limebladen i Asiatiska butiker i Stockholm, sådant som på den tiden var väldigt exotiskt södra Dalarnas skogar.

Så berömda att rätten ibland fick serveras på andra dagar än söndagar, och jag och mina bröder började så småningom tröttna på detta ständiga upprepande.

Tillslut började vi strunta i att komma hem till maten på söndagar, och önskade att vår familj också kunde beställa hämtpizza från Pizzerian med telefonnummer 12345, som alla andra med riktnummer 0223 gjorde.

Den här söndagen bestämde jag mig för att bjuda mina grabbar på middag, och ca 10 år efter söndagswokens tid kände jag att den kunde få komma fram ur garderoben igen. Jag gjorde min på biff från Gröna gårdar, med nudlar, sesam, broccoli, lök morötter och röda linser.

I solen på takterrassen smakade den extra bra, och det var en bra avslut på en tung vecka.

Linn risar i matbutiken..

2011-05-08T15:40:00.002+02:00

Mitt senaste ris och rosinlägg om frysdisken i affären var populärt, och nu i helgen tänkte jag göra ett till, och sikta in mig på kryddhyllan.

Tyvärr var resultatet så dåligt att jag fick göra om upplägget lite. Det fanns tyvärr inga ljusglimtar i en vanlig kryddhylla i den stora livsmedelsbutiken jag besökte.
Det finns massor med kryddor, kockar som gjort egenproducerade blandningar och storföretag som säljer burkar fullproppade med glutamat, socker och jästextrakt. Salt som är smaksatt med ditt och datt, och ja, helt enkelt en hel massa skit.

Men de fyra saker som jag fastnade mest för och härmed tänker risa, är fyra hitte-på-kryddor som man valt att sätta en KRAV eller EU-ekologiskt stämpel på. Ett bevis på att Ekologisk märkning inte nödvändigtvis behöver betyda att man köper en bra produkt.

Nummer ett är Citronpeppar, med EU-ekologisk stämpel. Som de flesta säkert vet finns ingen växt som det växer peppar som smakar citron på, utan denna krydda består utav grovmalen svartpeppar som behandlats med citronextrakt.

Nummer två är grillkrydda, en salig blandning av torra kryddor som blandats och som enligt mig för tankarna till hamburgeria, eftersom denna fått en Kravstämpel, kan den inte innehålla Glutamat, men en hel del extrakt eller naturliga smakämnen tillåts av KRAV, och även jästextrakt, så det är mycket möjligt att detta finns i påsen.

De två följande påsarna behöver ingen närmare förklaring till varför de hamnar på Ris-listan, de smakar helt enkelt inte gott.

Vill man köpa rena goda kryddor får man leta, och även om det i en vanlig butikskedja kan finnas ekologisk hel svartpeppar, ibland kanelstång och kanske kardemummakärnor, slutar det där.

Jag styrde i stället kosan mot den minst sagt flummiga butiken GOVINDAS vid Fridhemsplan, och köpte mig några påsar med hela kryddor, och några malda. En annan jättebra produkt är den vilda svartpeppar som ÅKESSON importerar, eller havssaltet STORM.

Easter brunch hos the Underground restaurant

2011-05-06T13:08:00.000+02:00

Huvudattraktionen på Londonresan var besöket på Mrs Marmitelover´s Supperclub på påskdagen.
Hon bjöd upp till brunch i sin härliga förortsträdgård, och som alltid hjälpte hennes tonårsdotter till att servera.

Jag skulle kunna mala på i timtal om besöket, men jag uppmanar er i stället att åka dit, och se själva hur kul det är. Jag lärde mig massor om att ha middagsklubb, även om jag tycker att vårt sätt att driva en var rätt lika, trots att jag inte hittade henne förrän för en dryg månad sedan. Den stora skillnaden är kanske att hon inte är kock i grunden och att hon är väldigt känd, så känd att hon har fått göra en bok. Supperclub, av Kerstin Rodgers, (finns att köpa på Amazon).

Jag är numera listad på hennes lista Supperclub by location, så att middagsklubbsbesökare världen över kan hitta hem till Linn.

Här kommer lite bilder från brunchen:

Mrs Marmitelover, eller Kerstin som hon egentligen heter serverar flaggpunschen som jag tagit med.

Dessert, salt choklad tarte och en slags judisk dessert med vit choklad och karamelliserat ofermenterat kex.

Bakade ägg med tryffelsalt och massor med grädde.

Filodegspaj med gröna grönsaker och ost.

Färgade påskägg från höns och vaktel.

Söta crossbuns med marmelad.

Hemmakokt rabarbermarmelad.

Om ni inte redan varit på en Supperclub eller Middagsklubb tycker jag att ni ska planera in en så fort ni har möjlighet. Och om ni tycker att Londons förorter är för långt bort finns ju alltid Hemma hos Linn...

Storstäder, trender och ekologi

2011-05-05T23:22:00.001+02:00

I påsk var jag och middagsklubbens ständiga fotograf och assistent, i London för att undersöka och utbilda oss i ämnet Supperclubs och middagsklubbar.

Jag lyckades dessutom göra en hel del research inför ett roligt kommande projekt som Hemma hos Linn AB ska ta sig an. Jag vill inte avslöja någonting än om detta, men jag fick i alla fall veta en hel del om hur Londonborna ställer sig till ekologi och mat.
Jag vet inte hur ni känner, men jag har alltid fått uppfattningen av att storstäder som London och New York är företrädare när det gäller mat, och även om Danmark är ett stort land inom ekologi har populäriteten i att starta eko-butiker m.m. varit stor i riktiga storstäder långt före oss nordeuropéer.
Dock vill jag inte påstå att de är bättre, bara att det har varit en trend längre där.

Jag fick en del vatten på min kvarn när det gäller detta, men de flesta inhemska Londonbor jag pratat med påstår att det näst intill har blivit en norm att köpa fint ekologiskt kött och freerange eggs, vilket jag också märkte då varenda pub som på ytan såg ut som Galaways på Kungsgatan i Stockholm hade närproducerat ekologiskt kött på menyn, och inte en utrotningshotad fisk i fish´n chipsen så långt ögonen kunde nå. (Säkerligen med en del undantag)

Men däremot var det flera som sade att ingen riktigt visste varför de gjorde som de gjorde, och att det förmodligen snarare handlade om ett sätt att visa upp en fin yta än att på riktigt bry sig.
Kanske kan det stämma, men hur som helst är det kul för en turist som mig att botanisera bland alla härliga ställen med bra mat utan att behöva leta i en guidebok för eko-nördar.

Vilda örter

2011-04-23T11:03:00.000+02:00

Jag och Gustav, som är en hejjare på det där med vilda örter, svamp och allt annat man kan hitta i skogen, pratade om harsyra häromdan, och han berättade för mig att man kan plocka den även på vintern, om man bara vet var man ska lyfta försiktigt på snön. Jag trodde honom inte riktigt och sade att på "mitt" ställe är de döda. Men jag hade fel, under fjolårets löv tittade de fram, gröna och syrliga.

Han sade också att har man mycket harsyra finns det förmodligen en hel del spansk körvel i närheten också. Jag har aldrig plockat den, för att jag inte riktigt vetat var man ska leta, men nu när jag såg mig omkring bland harsyran hittade jag massor av körveln med en nyans av anis i smaken.

Ge dig ut och leta du också vettja!

Omvänd feminism och vredesutbrott

2011-04-19T11:50:00.000+02:00

Ni vet att jag inte är så väldans mycket för det här modern yrkesfeminism, där tjejer i mansdominerade branscher ska framhävas till varje pris, oavsett om de är duktiga eller inte.

Jag har bland annat skrivit om att tidningen gourmet helt plötsligt är överfullt av kvinnor, allt på en gång, och inte för att jag tycker att just dessa kvinnor inte förtjänar att synas, men kan man inte bara skriva om det som är intressant just nu, utan att det ska bli uppenbart att de är med just för att de har snippa i stället för snopp, en slags motsägelsefull företeelse som jag inte alls gillar.

Det finns också en sorts modern hushållsfeminism som pågår i många hem och i media, där man ska dela rakt av på arbetet för att det inte ska bli orättvist, och följer man inte denna med linjal dragna linje är man omodern, förtryckt eller mansgris.

Men ibland, som igår, när jag bakom ryggen blev kallad för Flickebarn (ja på riktigt, och utan glimt i ögat) av en gäst av manligt kön som jag pratat med, höll jag på att gå i taket. Eller snarare i golvet, jag satte mig ner och andades djupt genom näsan, för att inte springa ut ur köket och säga sånt man kan få fängelse och en färdigskriven avskedsblankett för.

Hur som helst, sånt händer, och det kommer alltid att finnas sådana som ser sådana som mig som ett gulligt? flickebarn utan kunskap och innehåll, och det enda jag kan göra är att jobba på, se glad ut och ställa mig på en stol när jag inte når upp, och ta hjälp av de duktiga människor jag har runt omkring mig, både på jobbet, i mitt företag och hemma, oavsett om de har snopp eller snippa.

Kyckling och Caesar

2011-04-12T02:36:00.002+02:00

Det finns en maträtt i världen som alla har en åsikt om, och det är Caesarsallad. Eftersom jag är en människa i världen så har jag också en hel del åsikter om denna så ofta intetsägande maträtt.

Men låt oss inte gå in på dem, mina åsikter är alltid så långdragna, och vi kommer ju ingen vart här i världen med att tycka en massa saker, sluta jiddra börja trolla, lixom.

Bästa dressingen (för det är den det hänger på mina vänner):

3 st sardellfiléer
1 st vitlöksklyfta
50 g finriven parmesan
1/2 dl vinäger (gärna sherry)
nymalen svartpeppar
2 äggulor
ca 7 dl olja
3 stänk tabasco

1. Mixa vitlök, vinäger, parmesan, peppar och sardeller till en jämn smet.
2. Skrapa ur mixern noga med en slickepott till en vid skål. Tillsätt äggula.
3. Blanda noga, och tillsätt sedan oljan under ständig vispning med t:ex vispen till stavmixern eller elvisp.
4. Smaka av dressingen, med eventuellt mer salt, peppar, syra, och tillsätt tabascon efter egen smak. Dressingen ska nu ska vara tjock, ha en kraftig umamismak, från sardellerna, parmesanen och vitlöken, och samtidigt en hög syra och sälta. Späd eventuellt med lite vatten eller mjölk, för även om detta är en emulsionssås av majonnästyp ska den inte vara lika tjock som en majjo. Det blir bara stabbigt och konstigt.
5. Nu återstår bara att blanda upp salladen med väl sköljd och slungad sallad, och att tillsätta de tillbehör som just du tycker ska vara i en sallad av denna typ.

Jag föreslår helstekt ekologisk kyckling, torkade tomater, hyvlad parmesan, örtkrutonger och stekt bacon eller skinka.

Middagsklubben 1-år

2011-04-11T01:39:00.001+02:00

I ett helt år har jag haft min middagsklubb, och idag var den stora dagen. Klubbens 1-årsfest, som firades med en Best of-middag.

Gästerna denna gång bestod till 90% av stammisar, mina mest trogna gäster ville helt enkelt inte missa denna middag. En hel del andra matlgada människor var också sugna på att komma, men en del vågar sig inte riktigt hit än, och andra hinner inte få in det i sina kalendrar. Min första okända gäst från utlandet hade bokat, men var tvungen att ställa in p.g.a svårighet att ta sig hit.
Hur som helst, jag är så tacksam för allt som det här året gett mig, och jag hoppas på flera lyckliga år till som Middagsklubbsföreståndare.

Jag hade kanske hoppats på en bättre uppslutning i omröstningen här på bloggen och på FB, men många har gett min sina röster muntligt, och det var en enig jury som röstade fram kvällens meny.

En inte helt otippad vinnare, var den första middagen, Chiligrytan från premiären för ett år sedan. Den har jag fått laga flera gånger under året, och om jag ska vara ärlig har jag till och från varit lite trött på att äta den. Så i stället för att koka en stor laddning och ställa fram en stor familjegryta på bordet valde jag att göra den i en mindre variant och servera den som förrätt. Den serverades tillsammans med en sallad på tomat, gurka och avocado, samt gräddfil och majschips.
Till detta hade vi ölprovning med tre olika öl från Nørrebro Bryghus, som brygger bättre än de flesta, och som säljs i Sverige genom Gullberg by Stockwine.

Till varmrätten var de flesta överens om att fiskrätten från förra årets vår-middag var en sann vinnare. Idag lagade jag en lättrimmad och halstrad gös, med smörkokt vinterkål, kokt potatis, torkat gösskinn, samt skummig ramslökssås och algcaviar. Såsen är magisk, och halstrad vit fisk går inte av för hackor. Tillsammans med färsk vitkål är den ännu bättre, men vinterkål är inte helt fel det heller, den måste bara koka lite längre.

Till detta drack vi Bonaterra Chardonnay, 2009, Carlifornien, som är ett utav mina favoritviner från Systembolaget just nu.

Denna doldis var till min förvåning omåttligt populär. Jag själv hade nästan glömt bort den, även exakta mått i receptet, men min passionsfruktsmousse med maränger hade tydligen gett mersmak.

Därför var jag extra noga att memorera receptet den här gången. Idag serverades den även med chokladsmulor samt citrus-och ananaskompott.

Till detta drack vi ett sött vin, Grande Maison, 2007, Cuvée des Anges, gjort på Semillion, Sauvignon Blanc och Muscadelle, och är enligt mig ett mycket härligt dessertvin. Vi har tidigare druckit det till ostkakan med hjortron, vanilj och olivolja.

Varsågod, här kommer receptet på passionsfruksmoussen på allas läppar:

200 g passionsfruktspuré

3 äggulor

1 tsk maizena

1 gelatinblad

1 knivsudd vaniljpulver (mixad hel vaniljstång)

3 äggvitor

200 g socker

1 stänk ättika

2 msk vatten

2 dl lättvispad grädde

1. Koka socker ättika och vatten till 121°C. Vispa upp äggvitorna till ett skum. När sockret nått sin temperatur, häll under fortsatt vispning ner det i dem och fortsätt vispa tills du fått en fin och glansig maräng.

2. Lägg gelatinet i blöt i kallt vatten. Koka upp puré, vaniljpulver, äggulor och maizena till en tjock kräm, under ständig omrörning. Tillsätt sedan gelatinet, och låt svalna.

3. Vispa grädden fluffig men inte fast.

4. Vänd ihop krämen på äggulor och passionsfrukt med hälften av marängen.

5.Vänd sedan ned grädden försiktigt, och fyll upp moussen på spritspåse. Spritsa upp den i valfri form. Låt stå kallt i minst 2 timmar innan servering.

6. Bred ut resten av marängen på ett smörpapper och torka i ugnen på 100°C med öppet spjäll, (eller med en sked i ugnsluckan för att släppa ut fukt, om man inte kan styra spjället på sin hemmaugn) i ca 2 h till en seg maräng att garnera med.

Denna mousse går även bra att fylla i silikon eller metallformar och frysa, för att sedan bygga en mer sofistikerad dessert på tallrik. Frys då i minst 4 timmar innan servering och ta ut dem ur formen och låt tina på tallriken ca 15 minuter före servering.

Överraksningsmiddag i Lycksele

2011-04-08T21:31:00.002+02:00

Min morbror, precis som min mor, är i tand-branschen. Han har en stor familj (5 barn), driver egen praktik och har en fru som är kirurg. Sitter i styrelsen i kyrkan, och har en stuga i fjällen.
Behöver jag säga att han har fullt upp?

En annan sak med honom är att han är bra på att fira saker. Bra och dåliga, allt ska uppmärksammas, och alla ska med.

Vi har skapat en liten tradition han och jag. Att när något ska firas på den yrkesmässiga sidan är det jag som står för maten. Förra gången var det mer som ett test, ett uppskattat sådant, men nu när jag kört en hel del Hemma hos middagar, både för middagsklubben och i företaget Hemma hos Linn AB, var det en självklarhet att jag skulle göra det. Och förväntningarna var stora. Denna gång skulle även allas respektive få följa med, och två tandtekniker från "Södra Sverige" som de säger i Lycksele, samt en kvinna från kontoret i Stockholm.

Eftersom han är lite finurlig, min morbror, hade han hållit det hela hemligt för alla inblandade, och ordnat med en heldag av rekreationsaktiviteter, som skoterkörning och bastande.

Medan Morbroderns personal och gäster var ute och roade sig, var jag i full gång med förberedelserna i det lånade konferensköket.

Den stående förrätten, som serverades tillsammans med fördrink i form av Cava, bestod utav någonting så enkelt och gott som Kalix-löjrom, gräddfil, rostat tunnbröd och krasse.

En mellanrätt i form av en förenklad variation av min VM-förrätt kom sedan, men den fastnade aldrig på bild tyvärr.

Till varmrätt, en rödvinsbrässerad oxkind med jordärtskockspuré, rostade palsternackor, skogschampinjon och knaperstekt rökt sidfläsk från Vindelns rökeri.

Till detta en härlig Cabernet sauvignon, Adobe 2009, från Chile.

Desserten, kanske för enkel i de flestas ögon, men ack så god i allas gom. Karamellbakat äpple, kardemummakräm och saltrostade hasselnötter.

Sist och minst, en kopp Te eller Kaffe med chokladtryffel smaksatt med hallon, vanilj och havssalt.

Omröstning

2011-04-02T19:46:00.000+02:00

För att göra det lättare att rösta på just din favoriträtt till Middagsklubbens 1-årskalas har jag gjort om här i bloggen.
Största delen av alla inlägg har fått en etikett, och de olika kategorierna visas här bredvid. Du kan lätt klicka på kategorin Middagsklubben och läsa alla inlägg med bilder och text från alla bjudningar.

Middagsklubben No8 har tyvärr inget inlägg, för det var ju tidningen Expressen-Söndag som tog bilderna då.
Då bjöd jag på min härliga råmarinerade sallad som varit med flera gånger, men denna gången med krämigt ägg. Till varmrätt hade jag lagat mormors porerstek, och en härlig chokladmousse med apelsinsorbet och chokladsmulor till dessert.

Om du är medlem på Facebook kan du även se alla bilder där, och även en film med bildspel från middagsklubben No3 med Tema Grill.

Det är fortfarande under konstruktion, men detta ska också göra det lättare för dig att hitta recept m.m.
Därför finns också en receptkategori.

Jag hoppas att detta gör det lite enklare och roligare för sig att hänga på min blogg, men framför allt att rösta i den här tävlingen. Jag är extremt sugen på att se vilka rätter som varit mest uppskattade!!

Fredag och supperclubtips

2011-04-01T12:38:00.005+02:00

Jag jobbar hemifrån idag. Med fakturering och annat kul.

På morgonen har en journalist och en fotograf varit här. De gör en artikel om Supperclubs som fenomen, och upptäckte min blogg.
Så idag bjöd jag dem på lite förmiddagsfika, samtidigt som vi pratade om Middagsklubben, och om var företeelsen kommer ifrån. Här är en länk till en av de många pionjärerna inom Supperclubs Kerstin Rodgers som inte bara driver sin klubb utan har gett ut en bok om den, och satt ihop en hemsida där man kan söka på Supperclubs världen över.

Jag är så taggad nu, vi pratade om att åka till London över påsk och nu MÅSTE jag göra det. Innan jag startade min egen middagsklubb hade jag läst lite i svenska magasin och en del om klubbar som The loft project i London och Guerilla culinary Bridge i New York. Men när jag sedan startade har jag helt slutat forska i ämnet, då jag haft minst sagt fullt upp. Nu kan jag knappt slita mig från den här listan, utan vill besöka varenda en av dessa klubbar!

En positiv sak med att vara hemma är att man i pauserna kan förbereda lite inför helgen. Jag gör potatischips med vinäger och salt, just nu ligger de och göttar sig i vinäger och vatten, och ska sedan silas och torkas ordentligt för att sedan friteras i het olja.

Uppdatering:
Jag fick nyss ett sms som löd: "Kom hit med dina hemmagjorda chips!"-" Gör dem själv" sade jag, det är lätt.
Här kommer en anvisning eller recept:
4 tvättade potatisar med skalet kvar, (andra rotfrukter som palsternacka, sötpotatis, betor, rotselleri är också gott)2 dl vinäger, vit eller äppelcidervatten
1 l neutral olja att fritera i
salt
1. Hyvla eller skär potatisen tunt, med hjälp av en osthyvel som du böjt så att skivan blir för tunn för att skära ost med. Eller med kniv om du är stadig med handen. Blir du såld på chipsen bör du köpa en mandolin, som skivar aptunt hur lätt som helst. Finns på t:ex på Bagaren och kocken.
2. Spola potatisen i kallt vatten för att få bort en del stärkelse. Låt dem sedan ligga kvar i vattnet och fyll på med ca 2 dl vinäger. Sila bort vätskan efter ca 1 timme, och låt den torka på papper eller handduk.
3. Värm oljan i en kastrull du inte är rädd om, och se till att den håller ca 160°c. Du kan testa med ett chips. Om det får fin färg och flyter upp till ytan snabbt är oljan bra. Ha plattan på men dra av kastrullen. (Du kan behöva värma på oljan igen efter ett par omgångar.)
4. Lägg i några skivor i taget och låt dem friteras. Lyft upp chipsen när de är gyllenbruna med en hålslev eller annat verktyg som du inte är rädd om och som tål hög värme. Inga trä eller plastverktyg. Lägg dem på papper eller handduk och salta dem medan de fortfarande är varma.
5. Låt oljan svalna, och förvara den i en burk med tätslutande lock. Om färgen inte ändrats avsevärt kan den användas igen, upp till 4 gånger. Bränd olja är inte bra att få i sig, så är den brunaktig bör den kastas. Inte hällas ut i slasken dock, för det kan orsaka stopp, då kallt vatten får oljan att stelna.
OBS! Ha ett lock nära till hand så att du kan sätta på det på kastrullen om det skulle börja ryka, eller gud förbjude om det skulle ta eld. Det händer sällan eller aldrig, men det sista man ska göra är att släcka eld i olja med vatten, för det slutar i tragedi. Kväv i stället elden med ett lock.
Lycka till, du kommer aldrig att vilja köpa chips igen!

Middagsklubben firar 1 år!

2011-03-31T22:47:00.000+02:00

Den 10:e April är det dags att fira att Middagsklubben funnits i ett helt år!

Jag är hemskt lycklig att jag startat den, och jag är tacksam för all hjälp av nära och kära, samt all uppmärksamhet och respons, bra och dålig. Glad för alla nya och gamla möten, och stolt över mig själv som lärt mig så mycket på vägen.
Detta har lett till att jag vågat ta steget att starta en egen liten firma, som reser runt och lagar maten till din familj, dina vänner eller ditt företag.

Detta firas självklart med en middagsbjudning, och du, liksom alla andra är välkomna att anmäla sig här i kommentarsfältet, via mail linnsod@hotmail.com, eller via eventet på FB. Exakt info om vägbeskrivning, tid, pris m.m. kommer till din kontaktuppgift som du lämnat, senast fredagen den 8:e April, två dagar innan middagen.

Temat är Best off, och du har möjlighet att påverka vilka tre rätter som ska serveras, utifrån alla tidigare middagar. Vilken är din favorit? Vilken rätt vill du äta igen, eller vilken rätt har gjort dig mest sugen på att komma på middagsklubben?

Skriv en kommentar om din favorit, och de rätter som är mest omtyckta får vara med en gång till.

Så, nu var det gjort, jag har gjort min 11:e inbjudan, (det borde vart 12, men i November var jag i Luxemburg och tävlade i VM, så då blev det ingen Middagsklubb) och nu återstår bara för mig att önska er välkomna, och uppmana er att rösta på Er favorit!

Nordiska trädgårdar

2011-03-29T15:33:00.002+02:00

I helgen jobbade jag för Årstiderna som ställde ut på mässan Nordiska trädgårdar.

Vi serverade färskpressad juice av frukt och grönt, samtidigt som vi informerade om deras relativt nya middagslådor som levereras fyllda med ekologiska grönsaker, kött, fisk, pasta, och recept. Toppen för den som vill äta nyttigt ekologiskt och slippa planera!

Själv föredrar jag ju att planera själv och laga det jag vill, och i skrivande stund är jag på väg till Lycksele för att laga en middag för ett gäng tandläkare.
Mer om detta när jag kommer hem.

Om jag var din mamma..

2011-03-24T20:37:00.001+01:00

...skulle du nog först och främst tycka att jag skulle sluta gnälla, vara lite cool som alla andras mammor, och att jag skulle köpa en bil.
Men du skulle ändå älska mig när jag kom hem fyra timmar senare från jobbet än beräknat och värmde på köpesärtsoppa, stekte plättar, och lät dig äta morötterna med händerna i soffan.

Eller??

Fredagens middagsklubb

2011-03-21T13:18:00.001+01:00

I Fredags bjöd jag in till After Work, en lite annorlunda sådan, med mer mat än dryck, eftersom det är ju maten som står mig varmast om hjärtat. Sedan tenderar ju folk att vara lite hungriga efter veckans bestyr. Så en stor stark och några jordnötter tycker jag är lite snålt.

Nötter blev det dock, rostade i olja, vinäger, salt och cayenne. Tillsammans med rotfruktschips, mandelchips från René Voltaire, och de halvt bortgrlömda grönsaksstavarna, en god dip och ett glas Åbro sigill, pratade vi igenom veckan som varit, en del snackade skit om sina chefer och andra berättade om deras firande av St Patricksday som ju var på torsdagen, den 17 Mars. Vi som inte officiellt jobbat på fredagen snackade om våra nystartade företag.

När det började kurra i magen igen efter massa trevligt snack, ställde jag mig och quenellade falefelsmeten som jag tidigare förberett.

De små äggen friterades sedan och åts tillsammans med libanesiskt bröd, het tomatsås, gräddfil, groddar och syrad rödlök.

Som alternativ till falafeln, och för de som hellre äter kött hade jag gjort "älgkebab" av en liten stek som brynts och stekts i ugnen och sedan skrutits i tunna skivor som marinerats i vitlöksolja.

Efter maten var alla rejält mätta, så någon dessert kom inte på frågan, utan Luke drog fram gitarren i stället och drog av ett par låtar. Vilken röst! Vi andra sjöng med så gott vi kunde.

Efter några låtar och ännu mera snicksnack var vi ändå sugna på kaffe, och en liten chokladtryffel har väl ingen dött av. Dessa är gjorda på hälften mörk och hälften ljus choklad, som Maximilian på Årstiderna haft med sig från Biofack-mässan i Tyskland.
Den som ville fick också en Skotsk Whisky från Benromach Distillery, som är väl värd att prova för den som gillar Whisky, och som dessutom tycker att ekologi är ett plus.

Sedan fortsatte kvällen en bit in på natten med mer musik, skratt struntprat.

After work på Middagsklubben No10

2011-03-13T13:19:00.003+01:00

Nu är det äntligen dags för middagsklubb igen och du är bjuden, som vanligt.

Nu på fredag den 18/3 klockan 19:30 kommer jag att duka upp för After Work, en lite nyttigare sådan, med mer matmingel än ölmingel. En rejäl varmrätt med gott vin kommer att finnas utöver mingelsnacksen.

Du anmäler dig här, via mail linnsod@hotmail.com, eller på FB-eventet.

Ange hur många du vill anmäla, kontaktuppgifter, om ni har några avvikelser i er kost, och sedan får du en bekräftelse via sms, eller mail senats torsdag men mer info om du fått en plats.

Varmt välkommen!

Reunion för höstens kokbokscamp

2011-03-10T01:52:00.003+01:00

I höstas var jag tillsammans med en massa duktiga yrkesmänniskor i Skåne på någonting som kallades kokbokscamp, och som var precis vad det hette. Ett gäng campande kockar, matlagare, assistenter, art directors, en fotograf och alla andra som behövs för att göra en kokbok.

Det börjar nu närma sig sluttampen av detta projekt, och i förra veckan samlades vi igen för att äta mat och för de som skrivit, layoutat, promotat, fotat och lagat skulle kunna prata igenom resultatet av resan, boken såklart.

Eftersom alla varit intresserade av vad som pågår på min middagsklubb samlades vi här, maten kom från Årstiderna samma morgon, och jag lagade till något gott med det som fanns att erbjuda, nästan precis som i skåne, och boken, förutom att jag hade tillgång till vatten, el, diskmaskin, väggar och lite annan lyx, samt saknade lyxen att få skörda grönsakerna själv.

Min favorit för kvällen var fullkornspasta med en sås på tomat, chili, rotfruker och fläskkött, som i all hast glömdes att fotas. Men jag bjuder såklart på receptet på pastasåsen ändå:

1 rotselleri
2 gula lökar
6 morötter
1 liten habanero
4 vitlöksklyftor
4 dl rött vin
2 burkar krossade tomater
3 dl olivolja
1 tsk torkad timjan
1 tsk torkad basilika
1 msk örtsalt (av sådant slag som innehåller ört och salt, inget annat)
1/2 dl farinsocker
några skvättar äppelcidervinäger
svartpeppar

1.Skala och skär grönsakerna i grova bitar, lägg dem den största grytan du har, typ saftmaja.
Låt habaneron vara hel, gärna i en tesil eller duk så att du kan plocka upp den efter en stund (ca halva koktiden).
2.Tillsätt alla ingredienser förutom vinäger och socker och låt koka länge på svag värme under lock, ca 3 h.
3. Mixa sedan lite lätt med stavmixer och sila såsen genom en finmaskig sil.
4. Smaka av såsen med farinsocker och äppelcidervinäger och svartpeppar från kvarn.

Jag serverade såsen tillsammans med nykokt färsk pasta hastigt stekt strimlat fläskkött och parmesanost, samt en getfärskostkräm.

Lillebror som fick äta rester dagen efter gillade den här salladen med rimmad lättstekt kolja, räkor och brynt smöremulsion:

Ostkaka 2.0

2011-02-28T13:04:00.002+01:00

Man kanske inte kan säga att jag är en frekvent deltagare i månadens sötsak hos Tea. Men jag läser alltid och har varit med någon gång.

Nu tycker jag att Nygammalt var ett roligt tema så jag bestämde mig för att delta.

Mitt bidrag består av ostkaka, på ett lite annorlunda sätt, och tillsammans med hjortron som rårörts tillsammans med citron, olivolja och vanilj.

Recept:

Dag 1 ostmassa:

2 l mjölk

1 msk mjöl

1 msk ostlöpe

Värm mjölken i en kastrull till 37 grader och tillsätt mjöl och löpe. Låt stå i ca 20 minuter tills det stelnat till en krämig massa. Vispa lite i kastrullen och häll sedan upp massan i en sil med silduk eller handduk i.

Låt stå i kylskåp över natten så att massan delar sig från vasslen. Riktiga husmödrar sparar vasslen, men det gör inte jag.

Dag 2 smet:
4 ägg
4 dl grädde
1 msk mjöl
1 msk socker
2 rivna bittermandlar
1 dl hackade mandlar

ca 100 g mandelmassa

Blanda alla ingredienser till smeten och tillsätt sedan ostmassan. Fördela alltsammans i ugnsfasta formar, och lägg lite mandelmassa i varje form. Baka i ugnen på 100 grader i ca 20 minuter. Höj sedan temperaturen till 180 och baka tills kakan fått fin färg.

Rårörda hjortron:
500 g hjortron
1 dl socker
i vaniljstång
1/2 dl olivolja
1/2 citron, zest och saft

Lägg frysta eller (färska om du har) hjortron i en skål och häll på socker. Låt stå i rumstemperatur så att sockret smälter, och rör om då och då. När sockret smält, tillsätt vaniljstång, både stjälken och urskrapade frön, citronzest, saft och olivolja.

Originalrecept och en mer utförlig beskrivning av tillvägagångssättet hittar du här. I detta recept bakar jag kakan på 150 grader under hela gräddningstiden, men det gäller när man bakar hela kakan i en stor form.

Servera ostkakan ljummen och hjortronen rumstempererade. Den här ostkakan är om möjligt ännu godare än vanlig ostkaka tack vare mandelmassan, och hjortronen får extra sting från citron och olivolja, och ja, vanilj är ju gott till allt!

Linn risar och rosar i mataffären

2011-02-25T20:39:00.005+01:00

Jag gick och handlade idag, en lönefredag klockan 18:00 i centrala Stockholm. Det skulle kunna få vilken människa som helst att hamna hispan.
Men jag lyckades göra mina köp. Jag satte helt enkelt på skygglapparna, och gick till de andra kundernas förtret runt i min egen värld. Plötsligt fick jag ett uppslag till en återkommande artikel här på bloggen, där jag risar och rosar tre varor från en viss avdelning i en butik.
Att göra det, och samtidigt fota allt en fredag runt löning gav experimntet lite extra spänning, så jag tänkte försöka fortsätta så.

Jag börjar min matbutiksreccension i frysdisken, av den enkla anledningen att det var där jag befann mig när jag kom på det hela.

Så, här kommer mina tre varor som mänskligheten förmodligen skulle klara sig utan, och kanske till och med bättre om de aldrig uppfunnits.

Linn Risar:

Ok, jag går ut djärvt, för det här är en produkt som nästan alla tycker någonting om. Qourn. Jag är mot.
Jag är absolut inte mot vegetarianism, utan jag har stor respekt för de som väljer att inte äta kött. Jag har däremot en beef med tveksamt framställda produkter, som ingen riktigt vet hur de framställs. Jag förstår att det kan vara svårt att få i sig protein som vegetarian, men jag tror helt enkelt inte att framställning av syntetprodukter som supplement till kött är ett steg i rätt riktning. Varken för människan som äter produkten, eller ur miljösynpunkt.

Ok, jag vet inte om detta behöver förklaras. Men, detta är enbart en produkt som hittats på av företaget som tillverkar den, för att vi konsumenter ska tro att vi måste prova den, och att vi, eller framför allt våra barn, ska fråga oss hur vi har kunnat leva så länge utan den. Pengar rakt ner i fickan för den stora tjocka feta farbrorn. (Ett synonym för en bolagsdirektör med mycket pengar, som en mycket vis kvinna kommit på, och som inte på något sätt ska tas som ett hån mot överviktiga människor.)

Ni som någon gång har smakat fryst dill behöver ingen förklaring, för er andra, är detta en varning. Prova inte! Det smakar som mossa med en bitter eftersmak av gammal disktrasa.

Så kommer vi till de produkter i frysdisken som får en guldstjärna, saker som faktiskt kan rädda en sen arbetsdag och få hungriga familjemedlemmar mätta utan en massa krångel.

Linn Rosar:

Fryst fisk är toppen, och det börjar dyka upp en hel del alternativ som inte är helt uppåt väggarna ur utfiskningssynpunkt. I grytor, stuvningar, färs i alla dess former, eller tinad dagen innan, serverad panerad och stekt är gör sådan här fisk succé varenda gång.

Många grönsaker klarar inta att frysas utan att smaka päck, så är inte fallet med broccoli, som håller bra och bara kan kokas lätt och serveras med salt och smör! Mums!

Om man inte varit en duktig husmor och spenderat hela hösten med att plocka bär, sylta och safta, och fryst in resten, finns det de som gjort det åt en, och säljer dem fint förpackat. Jag håller mina tummar för att det inte ligger en hund begraven på det här företagets bakgård och att de som plockat bären fått betalt som de ska!

Så, ha en fortsatt trevlig fredag, det ska jag ha!

Asien fram och tillbaka

2011-02-21T10:24:00.001+01:00

Asien är stort, har många länder och massor med olika matkulturer.
Jag har aldrig varit där, och har aldrig jobbat med asiatisk mat på något sätt. Det närmaste kanske kan vara att jag jobbade på stationen bredvid Sushiustationen på restaurang Kungsholmen för tre somrar sedan.

Men, hur som helst har jag en egen bild av hur asiatisk mat ska se ut, och smaka, utan konstiga pulver och massproducerade jästa såser.

I lördags bjöd jag in till Middagsklubb i den andan och det var fantastiskt trevligt.
Inte alls många verkade ha tid eller intresse denna gång, på grund av trassel i facebooks Eventsystem/inbjudan i kombination med kort varsel får man hoppas. Att intresset för middagsklubben skulle ha svalnat får mig att rysa, så jag hoppas att så inte är fallet.
Tur i alla fall att man har nära och kära som ställer upp och kommer och fyller upp platser om det behövs.

Och de som kom hade tur, för den här gången var det riktigt, riktigt gott!

Lättrimmad röding och gös smaksatt med ingefära, tillsammans med udonnudlar, gurka, tomater, räkor, koriander och täckta av en het chilibuljong. (Recept i inlägget nedan.)
Till detta drack vi öl, japansk Kirin Ichiban, eller Thailändsk Singha.

En blandning av råmarinerade och wokade grönsaker, helstekt biff, med sesam och soya. Ris till såklart.

Här fick man välja dryck, jag ville dricka Riesling från Alsace, Schoenbourg, 2009, men flera i sällskapet valde rött vin från Bordeaux i stället, för att det är så gott!

Kokospudding med syltad lime och kanderade cashewnötter med rostad kokos. Här hade klockan passerat tolv, och eftersom det fanns ett födelsedagsbarn i sällskapet kom champagnen fram till desserten.
Vi drack den ekologiska Crémant de Limoux av Delmas, 2005.

Sedan kaffe ur småkopparna såklart, och whiskey till den som ville. Där höll vi oss dock till det traditionella alternativet, Mehkongwhiskey har aldrig riktigt slagit igenom i Sverige.

Het räkbuljong

2011-02-20T01:26:00.009+01:00

Hemmafrun, eller Lotta som hon egentligen heter, bloggade om ett recept på räkbollar med chilibuljong i veckan, men var inte riktigt nöjd med sin buljong utan uppmanade allmänheten att komma med egna förslag på en god hemkokt buljong.
Eftersom hon vanligtvis får som hon vill, och eftersom temat för dagens middagsklubb var Asien tyckte jag att det inte fanns någon annan väg att gå än att göra den här buljongen. Utan krusiduller och på mitt sätt, så här kommer den:

200 g räkor med skal
3 små gula lökar
4 morötter
1 tumme färsk ingefära
3 chilifrukter (kan variera beroende på styrka och sort)
2 st citrongräs
ca 1 dl torkad svamp (gärna trattkantareller)
vatten så att det täcker grönsaker/räkor
1 st lime

1. Skala räkorna och lägg skalen i en ugnsfast form tillsammans med delade chilifrukter. Sätt in dem i ugnen på 150 °C i ca 15 minuter, tills de är helt torra och fått en vit färg. Spara köttet till serveringen.
2. Skala och skär lök, morötter och ingefära i grova bitar.
3. Banka sönder citrongräset med baksidan av en kniv.
4. Lägg alltsammans i en 3-literskastrull och fyll på med vatten så att det täcker.
5. Koka i ca 20 minuter och dra sedan kastrullen från plattan och låt dra en stund.
6. Sila buljongen genom en finmaskig sil, om det ändå kommer med små romkorn från räkskalen kan du sila igen genom en silduk eller ett kaffefilter.
7. Koka upp den igen precis innan servering och smaka av med lime för att reglera syran. Det behövs förmodligen inte en hel lime, men det beror helt på personlig smak. Eventuellt kan du behöva lite salt också, men det beror på vad du serverar till och hur salta räkorna är.

Den här buljongen smakar fantastiskt, och får sötma från morötter och lök, syra från citrongräset, hetta från chili och ingefära, och den för Asiatisk mat så karaktäristiska Umamin som finns i räkskalen förstärks med den torkade svampen.
Servera tillsammans med Lottas räkbollar eller som jag, med lättrimmad röding, gös, räkor, gurka udonnudlar och koriander.

Mer om detta kommer i morgon tillsammans med rapporten om kvällens Middagsklubb.

Våga

2011-02-14T01:19:00.002+01:00

Det finns en hel del duktiga och kända människor inom restaurang, bageri och matvärlden.
Det skrivs tusentals böcker, öppnar hundratals nya restauranger, och görs en massa Tv-program i ämnet, och aldrig har intresset hos konsumenter, gäster och tittare varit större.

Alla är duktiga på olika saker. En del på att sälja sig själva som produkt, de flesta på att laga mat eller matcha den med vin.

Men det finns en sak som alla har gemensamt, och det är ansvaret att förmedla sin kunskap på ett bra sätt, så att gästen, konsumenten, kunden eller tittaren inte blir lurad. Och då menar jag inte på pengar rent bokstavligt, utan mer på kuskapen.

En del av dessa duktiga människor är bra på att förmedla sitt ansvar. De startar små revolutioner och organisationer för att öka kunskapen om det de brinner för, och för att undervisa och göra det lättare för vanliga dödliga att välja bra produkter, eller att göra lika bra saker hemma i sina egna kök. Andra skriver böcker om vad vi inte borde göra/köpa, eller gör Tv-program för att öka medvetenheten om hur det står till med vår mat och varför.
Ibland med egen vinning i form av publicitet.

En person vars blogg jag nyligen börjat lusläsa är extra bra på detta, och är inte det minsta rädd att säga att han är sur på andra i sin bransch för att de tar detta ansvar och p****r på det.

Middagsklubben No9

2011-02-13T22:43:00.002+01:00

På lördag den 19/2 är det dags igen!

Middagsklubben för februari månad startar klockan 19:00 på lördag, och du är hjärtligt välkommen!

Temat för den här gången är Asiatiskt, och så kanske mest maten. Vi började brainstorma om vilka asiatiska saker som skulle kunna fixas och kom fram till att vi inte är så inne på musik, och det är ju ett ganska vitt begrepp, asiatisk musik, som att säga europeisk musik. Guldfiskar i en damm var det någon som sade, men det känns inte heller genomförbart, eller särskilt långsiktigt tänkt.

Anmälan fungerar så att du mejlar mig på linnsod@hotmail.com, eller tackar ja till Eventet på Facebook och bifogar kontaktuppgifter och information om du eller ditt sällskap har några avvikelser i sin kost. I slutet av veckan (torsdag) kommer du att få ett mail eller SMS, om du fått en plats med mer information om kvällen med vägbskrivning, pris m.m.

Då asienlivs och andra liknande butiker har en hel del tveksamma produkter i sitt sortiment kanske man inte tänker att det är min sorts mat i första hand, men jag älskar smaker som koriander, curry i olika former och chili såklart, så den här middagen kommer att gå i dessa smaker, men i min tappning, och med dig som gäst kan det bli hur härligt som helst!

Stjärna för en dag

2011-02-11T09:30:00.001+01:00

Sopdykninge light fortsätter här hemma och igår kväll var det äntligen dags för rödkålen jag tjatat om att hamna i grytan. Helt fin och fräsch var den, trots att den legat i svalen sedan den 16:e december.
Vem sa att ekologiska grönsaker ruttnar fort?

Hur som helst, när jag skar i kålen ville Jimmy genast ställa till med fotosession med kålen som modell.

När kålen modellat klart ville den först ha kaffe och en cigg, sedan skar jag den i fina strimlor och lade i en stor kastrull tillsammans med några matskedar sirap, ett stänk ättika, torkad timjan, salt och peppar och en skivad lök. Sedan tillsattes vatten så att kålen täcktes. Även en deciliter blötlagda gröna linser fick åka med. Koket täcktes med smörpapper, som ett substitut till lock, ett substitut som är bättre än lock då ångan släpps ut och alla ingredienser täcks av vätska och därmed kokas jämnare.
När det kokat till vätskan reducerats bort nästan helt, tillsattes ett skivat äpple som fick komma med de sista minuterna tills kålblandningen karamelliserats lätt. Detta serverades tillsammans med några stekta korvskivor av bästa sort och en klick senap.

Januaris middagsklubb i tidningen

2011-02-09T21:22:00.000+01:00

Jag brukar inte uppmana er att köpa en speciell produkt, men jag är beredd att göra ett undantag.
Minns ni att middagsklubben i Januari var lite speciell, då en svensk tidningsjätte var här och gjorde ett reportage under middagen.

Den kom lite hastigt så det var nog en hel del av er som missade att man kunde anmäla sig.
Nu är Februari månads middagsklubb snart på intåg och lagom till det, eller 6 dagar innan rättare sagt kommer artikeln om Januaris "söndagsmiddag" ut. Nu på söndag finns Expressens söndagsbilaga i butik och jag uppmanar alla som är sugna på mina recept på porterstek eller bara lite trevlig läsning att köpa den!

Middag med vänner

2011-02-08T12:47:00.000+01:00

Min bästa pojk-kompis Oskar bjöd på middag hemma hos sig i Lördags. Han är kock och vi lärde känna varandra när vi jobbade ihop på Melker-krogen Kungsholmen.

Nu har vi båda nya jobb som innebär mindre helger och Oskar har fått en nytändning när det kommer till hemmamat, så han var sugen på att dra ihop ett gäng och bjuda på middag hemma hos sig.
Det gillar jag, som ni kanske vet.

Det var jättetrevligt och gott, och framförallt ambitiöst för att vara hemma, han kommer att konkurrera ut mig är jag rädd.

Till förrätt bjöd han på denna rätt:

Halstrad hälleflundra med pumpacremé, syrad lök och skaldjur.

Varmrätten var flankstek med brun böncremé, rödvinssky med rökt sidfläsk och bacon, och potatiskroketter, och till dessert bjöd han på den godaste lakritsglassen jag ätit. Tillsammans med citrontarte med italiensk maräng.

Himlans trevlig kväll, och jag älskar när folk lagar mat hemma.

Årets kock 2011

2011-02-03T22:33:00.001+01:00

Det är mycket som händer nu i kockvärlden. Förra veckan var finalen Bocuse d´or där Tommy Myllimäki kon tvåa och norden dominerade totalt, med Rasmus Kofoed från Danmark och restaurang Geranium som vinnare. På tredje plats kom Gunnar Hvarnes från Norge.

Medan lagtävlingar som VM och OS oftast hålls på hösten så verkar de individuella tävlingarna ha för vana att gå av stapeln i början av året.

Så även för den svenska tävlingen Årets kock som hade sin final idag.

Jag var inte där och såg den, men hade turen att kunna se slutet på tv på kvällen, och visst är det spännande.
Fast mest spännande är det nog för de sex kockar som slitit så hårt i minst ett år för att ta sig dit.
En av de som slitit väldigt hårt är Tomas Diedrerichsen, som jobbar på Ulvsunda slott, och var med i finalen 2009.
Då gick det ju inte som han tänkt sig, och segern gick till Viktor Westerlindh.

I år gick det bättre, och enligt honom själv i intervjun på Tv sade han att han jobbat sjukt mycket hårdare inför årets tävling.

Jag kan inte säga annat än stort grattis till Tomas Diederichsen för vinsten i årets kock!
Men, en fråga bara, hur ska du nu hinna komma på middagsklubben hemma hos Linn, som du lovat?

Sopdykning light

2011-02-01T22:51:00.004+01:00

Om man som jag känner sig som en novis i ämnet Sopdykning som jag skrev om i föregående inlägg, kan man ändå dra sitt strå till stacken och genom att försöka tänka efter inför sina matinköp.
Man kan också försöka att vara lite mindre kräsen i butiken, och inte leta efter längsta utgångsdatum på allt, utan i stället ta mjölklitern som går ut om tre dagar, då den ju egentligen håller minst fem dagar till, eftersom det som inte köps av den kräsne konsumenten är det som slängs och sedan, i vissa fall "stjäls" av sopdykare efter stängningstid.
Resten hamnar i det gigantiska sopberget, när du mycket väl hade kunnat dricka mjölken i din latte.

Väl hemma kan man också göra mycket. Till exempel ha djupdykning i kyl och frys lite då och då.

En sådan djupdukning kan i många fall leda till något gott, och i nio fall av tio till en fiskgryta.

Detta hittade jag efter dagens utgrävning hemma hos mig:

En halväten rökt makrill som köptes in för att servera gästerna på min "hemma hos någon annan"-middag förra veckan. Det gick inte att köpa en halv, så den har legat sedan dess, och hade förmodligen inte funnits kvar i butik, men med mina egna sinnen bedömde jag den som ätbar med säkerhet.

Några potatisar och en halv lök som sett sin bästa dagar, men som med en skalkniv blev som nya igen.

En purjolök som bevisar att uttrycket "Det är insidan som räknas" stämmer överens med verkligheten, och i bakgrunden den bästa avfallsprodukten av dem alla. Skaldjursfond kokt på skalen från en romantisk middag med räkor och vitt vin. Förvaras i frysen och tas fram när man vill göra en god sås.

En påse med ekologisk lax i portionsbitar fanns också i frysen, med men den kan inte räknas in då den var relativt nyinköpt och inte hade passerat butikens utgångsdatum.

Den fick vara med ändå.

Stekt lax med makrill och grönsaksragu, citron och vitlökscremé fraiche:

2 bitar lax

olja att steka i

s.o.p

2 dl skaldjursfond

1 dl grädde

i purjolök

3 potatisar

1/2 lök

1 morot

1 citron, zest och saft från halva, skär resten i klyftor att lägga på tallriken

2 skedar cremé fraiche

1 liten vitlöksklyfta

1 msk olivolja

1 nypa salt

Skär grönsakerna i små, lika stora bitar. Koka dem i saltat vatten nästan klara, häll av vattnet och låt ånga av. Plocka bort makrillen från benen och blanda med grönsakerna.

Reducera fonden tills ca hälften återstår, häll i grädden och koka upp igen.

Salta och peppra laxen och stek den ca 3 minuter på båda sidor. Dra av pannan och låt fisken ligga kvar och gå klart lite på eftervärme, den får gärna ha en liten kärna i mitten, för det är ju så gott!

Rör ihop cremé fraiche med citron, pressad vitlök, olivolja och salt.

Blanda varm sås med grönsaker och makrill. Värm tallrikarna i micron och lägg upp fisken med grytan på och en klick citron och-vitlökscremé fraiche.

Snabbt, gott och enkelt.

I morgon ska jag göra någonting med rödkålen som legat längst ner i kylen sedan innan jul. Jag har ägg och bacon, och lagrad ost. Några tips?

Kan man leva på sopor?

2011-02-01T14:09:00.001+01:00

I en artikel i Metro i slutet av förra veckan, fick man komma hem till ett gäng ungdomar som startat ett kollektiv. Inget ovanligt, med tanke på bostadsbrist och dålig ekonomi för studenter.

Men det som var annorlunda med just de här ungdomarnas kollektiv var att de endast åt saker som de hittat i soptunnor. De var så kallade sopdykare och de letade efter mat utanför butiker m.m
Mat som är fullständigt ätbar och i sin originalförpackning som slängts utav butiker eller restauranger för att de inte ser fräscha ut eller för att de passerat utgångsdatum.

Jag blev lite sugen på detta, inte själva sopletandet kanske, men fenomenet känns härligt, och hoppfullt på något sätt. Att det väcks en debatt om detta är fantastiskt tycker jag, som ju jobbar i restaurangbranschen som får ta emot en stor del av kritiken om slängd mat.

Vi slänger upp till 300 kg mat per person och år i restaurangbranschen, enligt artikeln i Metro.
Detta är läskigt att tänka på, man blir lite lätt illamående.

Mer illamående än man blir av att plocka sopor..

Vill du veta mer om Sopdykare och hur de går tillväga när de letar sopor finns det en himla massa bloggar om detta. Bland annat den här som har en hel lista med tips och information.

Kusin vitamin flyttar från stan

2011-01-27T15:05:00.002+01:00

Hon ska bli nord-dansk och börja plugga i Lund. Så hon hade avskedsmingel i hennes lägenhet och bjöd på snittar, vin, och nattamat i form av grönsakspaj.

I kombinerad Hej då-present och försenad julklapp fick hon en bok som jag tyckte skulle passa henne alldeles utmärkt. Jag hade litegrann på känn att hon skulle bli glad, det blev hon. Hon skulle ta med boken till Lund och laga mat ur boken åt alla som kom i hennes väg, sade hon. Jag hoppas att hon pluggar lite också emellanåt.

Grattis..

2011-01-26T23:49:00.002+01:00

...Tommy Myllimäki till den fina placeringen i Bocuse 'd or.

Hoppas att vi kan få se bilder m.m, och läsa en mer välskriven rapport från tävlingen, än den som finns på Aftonbladets nätupplaga.

Mitt i veckan-mat

2011-01-24T13:25:00.002+01:00

Det har varit en himla massa matlagning för min del sen det nya året trädde in, mer än jag trott eftersom jag har "nytt" jobb. Men tyvärr inte så mycket på hemmafronten.

Här kommer kanske den mest avancerade rätt som tillagats i detta hus en vardag mitt i januari, och nej, den är inte särskillt avancerad.

Rotmos (läs rabbemos om du är skåning) med bräckt skinka, skånsk senap och krasse

1 kålrot
4 mjöloga potatisar
3 morötter
salt
50 g smör
3 dl fetmjölk

Skala och skär alla fotfrukter i lika storlekar. Koka dem i rikligt saltat vatten tills de är mjuka. Värm mjölken med vitpeppar i och sila det sedan ner i rotfrukterna. Klicka i rumstempat smör och gör mos av det hela med en stomp.

Tre skivor skinka av kasslertyp per person, steks hastigt i varm panna på båda sidor.

Jag köpte Änglamarks rökta. Helst ville jag köpa fläsklägg, men det fanns inga vettiga att köpa. En mörad fläskytterfilé hittade jag i disken för fläskkött, fullproppad med E-nummer och tjaffs, och ett fläsklägg av importerad olycklig gris. Så halvfabrikat fick det bli, men utan knussel och av glad gris.

Klipp krasse över det hela och servera med lättöl och en stor klick grovkornig senap.

Middag "hemma hos någon annan"

2011-01-23T18:33:00.003+01:00

Just nu håller Hemma hos Linn på att bli företag, så att fler människor ska kunna ha det lika mysigt som vi brukar ha det på middagsklubbarna, men hemma hos sig själva.

I helgen hade jag min första "hemma hos någon annan", och det var jätteroligt.
De var en exemplarisk testpilot-grupp, med människor som älskar mat och dryck.

De ville ha en lite mer social middag, än bara trerätters rakt upp-ochned på tallrik, så förrätten och desserten serverades som munsbitar.

Här är den första serveringen av förrätten, min favvo som jag gjort massor med gånger:

Torkad Väddöskinka med jordärtskocka, som kräm och chips

Nästa servering var svensk "sashimi" med gravad röding, rökt makrill och citronmarinerade råräkor, tillsammans med råhyvlad morot och rättika , samt soyamajonnäs

Det här var riktigt kul, och jag hoppas att jag kommer att göra massor med sådana här middagar i framtiden!

Middagsklubben special

2011-01-20T01:23:00.002+01:00

Idag har vi haft en lite speciell Middagsklubben hemma hos Linn. Vi hade en journalist och en fotograf från Expressen söndag som gjorde ett reportage under kvällen. Så rapporten, som denna gång inte är skriven av mig själv, får ni läsa senare, The oldschool way.

Perfekt värld?

2011-01-12T19:28:00.002+01:00

Igår såg jag delar av en dokumentär om konstnärer som gjorde våra konsumtionsvanor till komplexa gigantiska konstverk. En bild av tusentals kasserade mobiltelefoner som på långt håll såg ut som ett landskap, men vid en närmare titt såg man det för vad det var. Överblivna, förmodligen helt dugliga gamla telefoner i en stor hög.

En utav konstnärerna frågade tittaren, och sig själv, om man någonsin känner sig helt nöjd med hur man lever, ur den hållbara utvecklingens synvinkel.

Svaret blev enligt honom att de flesta nog känner att de borde ändra på någonting, och att de flesta av oss nog går runt med en aning dåligt samvete över vårt levnadssätt.

Jag höll inte med, utan tänkte att jag ändå är rätt nöjd. Jag köper inte nytt om det gamla inte är sönder, återvinner nästan allt, säljer eller skänker bort det som går, äger ingen bil utan åker oftast med statliga kommunikationsmedel, äter så ekologiskt som möjligt hemma och undviker gärna den massproducerade biffen för ett vegetariskt alternativ.

MEN, tji fick jag idag, när jag kände ett starkt sug efter klibbigt sötsyrligt ris med rå fisk från långtbortistan.

Då kom jag på en massa andra saker, men inga riktiga miljöbovssaker vid närmare eftertanke.

Sushi är gott, så är det bara, och undviker man de fiskar som är mest utrotningshotade kan man nästan komma undan tycker jag. Ibland...

Bäst kommer man undan på Samba sushi på Götgatsbacken.

Efter gris kommer sallad..

2010-12-29T19:41:00.001+01:00

Årets jul har inte varit som någon jul, av olika anledningar.

Vi har förlorat en släkting som spelat en central roll för många i sin närhet, en sådan människa som många kallar för klippa, som brytt sig om alla och aldrig missat nån.

Sedan blev jag riktigt sjuk, några dagar innan jul, och kunde med möda och lite hjälp av Jimmy ta mig till tåget som skulle ta oss till byn i södra dalarna, där Fagersta, Norberg, och Smedjebackens kommun möts.

Jag har inte alls varit aktiv i julstöket, som förra året. Skinkan som näst intill skötte sig själv fick bli mitt enda bidrag till julbordet i år, men Jimmy gjorde senapssill och rödbetssallad. Jag får se upp för han tar snart över i köket här hemma och jag blir förpassad till disken.

Vi firade hemma hos mor och far som vanligt, men i år var det "bara" familjen, och det fick bli som det blev.

Och mat blev det ju, det är inte bara jag som är matlagare i familjen och även om ingen har varit sitt rätta jag under den senaste tiden rullade dagarna på. Om än mycket mer stillsamt än vad de brukar.

Vi hann bli lite småtrötta på julmat tillslut och när det var dags för den årliga pasta med gravlaxsås-middagen var jag bortbjuden till Julia som gjort ett försök att få ihop ett gäng tjejer från trakten som brukade umgås när vi var yngre, när ingen hade barn och inte alla hade åldern inne för att följa med ut på krogen. Några lånade legetimation från äldre syskon, eller så stannade vi hemma och kollade på skräckfilm och åt chips. Sedan vågade ingen köra hem, för vi hade skrämt upp varann med olika läskiga typer som kunde dyka upp längs vägen.

Nu är det inte så längre, för vi börjar bli, om inte gamla, så i alla fall vuxna.

Det var inte så många som kunde komma, men jag och Carro hade inga förhinder, så vi samlades i Julias nyinköpta hus och åt mat, och pratade en massa strunt.

Carro bakade ett gott bröd, Julia bjöd på lasagne och jag tog med en god sallad, garanterat utan jul.

Recept:

1 zuccini

1 fänkål

1 tumme ingefära

salt peppar

olivolja

vinäger

Hyvla zuccinin och fänkålen tunt med mandolin eller en snål osthyvel. Lägg i en snygg och praktisk burk med lock. Riv över ingefära och strö på salt. Blanda noga och riv sönder bitar som känns stora. Låt stå en stund tills saltet dragit ur en del vätska ur grönsakerna. Kläm eller sila bort det som känns överflödigt.

Häll över olja och vinäger och dra några varv med pepparkvarnen över bunken

Vid servering

1/2 gurka

1 ask tomater

1 huvud sallad

Skala och skär gurkan i bitar. Dela tomaterna. Skölj salladen, torka med handduk eller salladsslunga och riv den i ätvänliga bitar. Blanda med de marinerade grönsakerna och ät genast. Förslagsvis till lasagne och nybakat bröd, och tillsammans med goda vänner!!

Min julskinka

2010-12-29T17:46:00.002+01:00

Jag har inte hört något än hur det gick för grisarna i år, inga skandaler har uppdagats och inga försäljningssiffror har ännu publicerats på hur många som valde en glad gris i år. Men det gjorde i alla fall jag, och här kommer mitt tips på hur man ska tillaga sin glada gris.

Sätt ugnen på 80 grader.

Lägg skinkan i passande kärl. Jag gjorde min på jobbet, men är man hemma är en djup och vid gjutjärnsgryta perfekt!

Koka upp vatten med en stor lök, en morot eller två, och önskade krydor, så som lagerblad, nejlikor, svart, vit och kryddpeppar, (om man inte som jag har en mamma som ogillar just kryddpeppar, då hoppar man över det) någon stjärnanis och lite kanel kan man också ta, men bara liite.

Häll varmt spad över skinkan och sätt in i ugnen över natten, ca 10 timmar. Tack kvällsvakten som satte in min skinka, annars hade det blivit en lång dag för mig.

Griljera skinkan kvällen innan julafton. Skär bort om det är mycket svål på din skinka, och ge det till småfåglarna. Blanda uppvispat ägg blandat med din älsklingssenap som stryks över skinkan. Strö över ströbröd eller mixat torrt bröd och gratinera i ugn på ca 200 grader i ca 5 minuter eller tills ströbrödet fått en fin gyllenbrun färg.

Skiva upp och ät din första skinksmörgås på knäckebröd med mycket smör, skinka senap och glöm för guds skull inte äppelmos!

Middagsklubben no7

2010-12-13T11:45:00.002+01:00

I lördags var det dags att knyta flugan och på med strumpbyxor, pärlor och rött läppstift, för då gick middagsklubben med tema klassiker av stapeln. Vi hade en fantastisk blandning på folk, men tyvärr hade en tjej blivit sjuk, så lillebror fick hoppa in och ta hennes plats. Det var ju mysigt det med.
Vi hade inte heller fullt, men med åtta platser i stället för tio räckte det med vårt eget köksbord och någon extra stol.

Maten skulle vara så in i väggen klassisk som det bara gick, därför körde jag helt på vårt vardagsporslin som vi fått av diverse släktingar som tröttnat på brunt, grönt och storblommigt.

Förrätten bestod av Kalixlöjrom med rödlök, gräslök, Cremé Fraiche, citron och boveteplättar.

Tack till Tomas på Leröy allt i fisk för den fina rommen!

Till löjromen drack vi den här ölen som för oss var ny i sortimentet på Systembolaget. Kaltenberg, en Lager tillverkad på tyskt vis men i Halmstad av Krönelins bryggeri.

Till varmrätt bjöd jag på en stor plankstek som ställdes mitt på bordet, sedan fick man ta själv.
Vid sidan serverades rödvinssås, och bearnaisesås. Duchesspotatisen fanns med, men med lite palsternacka i för att det är så gott!! Och biffen, från Gårdaranas butik, en biff av kviga från bonden Kalle Källander i Sörtorp utanför Kumla, som grillades i grillpanna ca 3 minuter på varje sida och sedan fick vila klart på eftervärme i ca 15 min. Ugnsbakad tomat fick också vara med, men när det kom till de baconlindade haricotsvertsen fick jag backa ur. I affären säljs endast plastförpackade bönor från Kenya, och det känns inte helt hundra, så det fick bli svartrötter i bacon i stället. Inget fel alls, även om kusinen trodde att det var sparris först, och undrade varför det var så mycket bättre än bönorna.

Till varmrätten fuskade jag lite och gick på ett säkert kort när det gäller vinet, Amarone della Valpolicella Classico, från Producenten Luigi Righetti, 2007. Men det är väl inget fel med säkra kort, det var ju det kvällen gick ut på.

Till dessert gjorde jag Banana split, med banansorbet, vaniljgass, chokladsås, maränger och torkad banan.

Till det drack vi en Österrikisk Berenauslese PMC, 2008 med hög sötma och mycket torkad frukt, kanske mest äpple enligt flera middagsgäster.

Sedan drack vi kaffe ur finkopparna, och vi hade så trevligt så ingen ville gå hem.

Middagsklubb

2010-12-07T21:35:00.001+01:00

Två platser återstår till middagsklubben på Lördag!
Bland de anmälda finns både kända och okända människor. En kusin, jag och min sambo såklart, systern till en gammal jobbarkompis med kille, en tjej som är medlem i Hemma hos Linn på Facebook, som jag inte träffat tidigare, och så en bekant från hemstaden som tar med sig en hemlig vän. Spännande!

Om du känner dig sugen på en trerättersmiddag med tidlösa klassiker, och samtidigt vill äta middag med dessa människor är du hjärtligt välkommen att anmäla dig till denna middagsbjudning.

- Postat av Linn via iPhone

Debut x 2

2010-12-05T20:56:00.000+01:00

Söndagen är den heliga ledighetsdagen, för vissa för att Gud vilade på den sjunde dagen, och för andra för att restaurangerna har stängt då.

Idag firade jag min lediga dag med att ha debut i längdskidspåret vid Hellasgården. Det gick väl ok, men visst är jag lite ringrostig, och har inte alls hållit igång med "barmarksträningen" som jag lovade mig själv att jag skulle göra. Ju närmare hösten och vintern kom, desto färre blev löprundorna, så där stod jag på mina fina Fisher och kände mig helt ok nedför och i relativt platt underlag, men så fort jag var halvvägs upp i en backe halkade jag som Bambi. Andra varvet i 3,5 km slingan gick dock bättre, och nu är jag lika fast som förra vintern. Jag längtar tills nästa tur, och framför allt, tills isen på Sicklasjön känns pålitligt och man får ta sig en mystur med fika i ryggsäcken.

När jag kom hem hade Jimmy och den alltid så husliga Fredrik varit och handlat. Det skulle lagas lammkotletter med rostade rotfrukter. Därav dagens andra debut, öppningen av första vinet från Ekolådan i samarbete med Niklas på Törstig (förlåt Årstiderna, jag hoppas att ni kan förlåta min otrohet)

Maten lagades av grabbarna, med undantag för rödvinsåsen som de tyckte att kocken själv skulle stå för.
Gott blev det!
Och vinet, Campredon från producenten Alain Chabanon i Langedoc, 2009.
Ja, jag skulle nog aldrig valt det själv, då jag har fått för mig att jag inte gillar Syrah, helt utan någon aning om varför, men i alla fall så var det huvuddruvan i detta vin (48%) och det innehöll även ungefär lika delar av Mourvédre, Grenache och Carignan.
Enligt beskrivningen som är väldigt pedagogisk och kommer med i lådan är det ett kryddigt vin som passar utmärkt till ovanstående maträtt. Det stämmer, och jag kan härmed säga att man aldrig ska generalisera, i alla fall när det gäller vin. Jag ska aldrig mer säga, jag gillar inte det, eller jag älskar den här druvan, för det är ju inte bara en sak som spelar in i sådana sammanhang. Såklart.

Smörad rödvinsås gjord på kalvfond, grönsaker, vin och lite socker.

Killarnas Lammkotletter saltades, pepprades och stektes i varm stekpanna i några minuter på varje sida, sedan fick de vila på eftervärme i ugnen en stund.

Rotfrukterna rostades med olja och havssalt på 250 grader i ca 30 minuter.

Vinet från Törstig och Ekolådan.

Klassiker på middagsklubben No7

2010-11-29T21:17:00.002+01:00

Äntligen har jag satt datumet för middagklubben i December.
Lördagen den 11:e klockan 19:00 välkomnar jag Dig till bjudning med tema Klassiker.
Jag kommer att laga en trerätters-middag med rätter som enligt mig är tidlösa klassiker, som jag vet att alla älskar. Jag har flera idéer, men om du har någon särskild klassiker som du tycker att jag bara måste laga, får du gärna komma med förslag i kommentarsfältet.

Bilden är lånad från www.toastskagen.se

Musiken kommer även att följa temat, och du får mer än gärna klä upp dig i din "lilla svarta".

Lånad från www.thebudgetfashionista.com

Ni är många som har frågat när nästa middag kommer att gå av stapeln, så intresset är stort. Så om du är intresserad av att komma, tveka inte att maila mig på linnsod@hotmail.com eller anmäla dig på eventet. Bifoga kontaktuppgifter och eventuella avvikelser i din kost. Sedan kommer du att få ett bekräfletsemail eller sms med övriga uppgifter om middagen.
Med detta vill jag önska dig hjärtligt välkommen till Middagsklubb hemma hos Linn!

Vi gjorde det...

2010-11-24T13:52:00.004+01:00

...som inget Svenskt reginalt lag gjort i tävling förut, nämligen att få över 90 poäng på kalla bordet. Detta gav oss den eftertraktade guldmedaljen.

Efter all träning och hårt jobb, samt mycket hjälp från utomstående med mycket kunskap inom dessa tävlingar har vi äntligen nått detta mål, men ännu vet vi inte det slutliga resultatet.
Det är nämligen så att flera lag ställer ut idag, och först när deras bord bedömts kommer totala poängen att redovisas, och då får vi veta vilken plats vi kommer på i hela tävlingen. Kommer man på 1:a 2:a eller 3:e plats får laget även en buckla att stoltsera med.

Medaljen firades med champagne, och en hel del glädjeskutt!

Under middagen kom Tom Sjöstedt och övriga landslagsmedlemmar och bjöd på något "gott" att dricka.

Uppdatering: Igår kväll fick vi veta att vi kom 4:a i hela tävlingen, (av de regionala lagen). Lite surt att komma en placering under prispallen för bucklan, men det känns väldigt bra med tanke på att inget Svenskt regionallag fått så bra placering tidigare.

För att se bilder på hela bordet, kolla in hos Christoffer.

Dagen före tävling

2010-11-21T19:39:00.001+01:00

Nu är det nära till dagen D då vi i Stockholm Culinaryteam ska ställa ut vårt kalla bord på mässan Expogast i Luxenburg.

Vägen hit har känts lång, men nu är vi här. Resan började i Fredags morse och vi var framme i byn Brétange utanför Luxemburg vid femtiden. Då väntade uppackning av all utrustning och kontroll av alla råvaror, samt det vi hade förberett hemma. Sedan följde en minst sagt märklig middag, på en så kallad Italiensk restaurang. Men jag ska inte skriva en novell, så jag lämnar den historien ute.
Lördag morgon var det frukost klockan sju och sedan började vi jobba. Jag hade en del problem med en terrine som jag förberett hemma, och blev tvungen att göra om, sånt som hämder, men det är aldrig kul när det inte blir som man tänkt sig.
Men jag satsade på att göra lite andra saker i väntan på att skiva upp den nya terrinen, och det flöt på bra.
I slutet av kvällen (runt 2 på natten) kände vi dock att vi, förutom kategori C med sin skulptur, att vi var i fas för att kunna ta oss en tripp till mässan för att kolla in andra tävlingsbidrag. Bland annat Landslaget och Skåne culinar ställde ut idag så det var kul att se dem. Landslaget verkade nöjda med sitt bord, och jag tycker att det var fantastiskt bra! Än har inte poängen kommit, men inom en snar framtid kan ni säkert kolla in hos Daniel Roos, och läsa om hur det gick.
Eftersom Skåne culinar är våra konkurrenter då de också är ett regionalt lag tänker jag inte skriva något referat om deras bord, (i alla fall inte tills vi sett hur det gick) men de verkade nöjda, i alla fall enligt deras lagledare.
Jag var lite rädd att jag skulle komma till mässan och känna att fy, vad alla är bra, och sedan känna mig missnöjd över det jag själv gjort, men det kändes ok. Vissa bord var riktigt grymma, medan andra kändes helt galna. Vad jag kunde lägga märke till när jag kollade runt på andra som gjort Trerätters vegetarisk var att väldigt många använt blommkål och broccoli i sin förrätt, precis som jag.
Jag kommer att lägga ut lite bilder när jag kommer hem, med det bästa och värsta från mässan, och självklart bilder på vårt bidrag!

Ha det bra så länge, och håll tummarna i morgon för att domarna älskar oss!

Förberedelser inför Vm i Luxemburg

2010-11-17T18:04:00.002+01:00

Det är snart dags för avfärd mot Luxemburg och Culinary World Cup.
Jag och alla andra i Stockholm Culinaryteam är i full gång med att förbereda det som förberedas kan, för i morgon går bilen som ska ta vår utrustning och mat ner till det lilla lilla landet med den stora tävlingen, medan vi själva åker på Fredag morgon.

Jag och min kategori-kollega Fredrik står på Sorunda och jobbar, vilket är helt perfekt. Men efter några timmars pilljobb blir man lätt trött och seg i huvudet. Se här på Fredriks precisionsarbete när han bygger en egen terrineform.

Och nej, det ska inte bli ett Fia med knuff, utan nålarna är till för att få alla morotsbitar i exakt rak linje.

Som tur är finns det kaffe och vi kan ju ta paus. Ett tecken på pausbehov kan vara när man börjar leka med maten, som vi alla att man inte får. Det gjorde vi i alla fall, och byggde en maskot av vatten Agar Agar och en vinylhandske.

Jag ska försöka hålla er uppdaterade om hur det går där nere, men om jag ska vara realistisk så blir det nog inte särskilt många minuter över.

Jag har bunkrat upp med nödproviant för långa pass, i form av naturella cashewnötter, torkade fikon, a-fil och Saltåmüsli. Nu återstår bara att ni håller tummarna extra hårt på Måndag då vi ställer ut vårt Kalla bord.
Självklart ska ni också hålla dem för landslaget som ställer ut sitt på Lördag och har sin bankett på Onsdag.

Bloggtips

2010-11-08T23:11:00.000+01:00

Det finns så många bloggar om mat, jag har ingen exakt siffra, men på bloggtoppen.se finns det 1010 registrerade bloggar under kategorin.
Alla är väldigt olika. Vissa handlar om människor som har eller har haft en skev syn på mat, och deras väg till en sundare livsstil och ett sundare sätt att äta. Andra handlar om restaurangbesök, och många av dem är skrivna av kända människor, (eller deras assistenter), några bloggar har blivit så stora att deras författare har fått skriva böcker, som Brödbloggaren Martin, och Tea på Söta saker. Det finns de som handlar om vin och öl, och tillochmed en som betygsätter läsk.
En del är skrivan av morsor och andra av kockar, och flera hundra, handlar om cupcakes.

En av mina favoriter är Hippihäxans blogg, som inte riktigt kan sättas in i ett fack, men som handlar en hel del om vardagsmat, och tankar om ekologi.

Cravings

2010-11-08T22:52:00.001+01:00

Idag fick jag sådana cravings efter någonting friterat, eller åtminstonde panerat.
Så jag styrde kosan mot närmaste affär, köpte mig ett stycke fisk, gick hem, hittade inget ströbröd, mixade i stället ihop en blandning av smulorna från ett paket färdiga crostinis, skalet från en halv citron, lite havregryn och en näve skalad hirs. Jag vet att det inte är något revolutionerande att göra ströbröd, men resultatet blev perfekt, tusen gånger godare än panko. Jag köper aldrig ströbröd igen!

Recept:

2 fiskfiléer, (gråsej i mitt fall)

2 dl hemmagjort ströbröd

2 dl mjöl

2 ägg

salt och peppar

1/2 citron

Olja och smör att steka i

Krydda fisken och marinera med citron, panera den i först mjöl, sedan ägg och sist ströbröd. Stek fisken i het panna med mycket smör och olja, så att det nästan täcker fisken.

4 potatisar

4 stjälkar selleri

en liten bit purjo

1/2 ask smörgåskrasse

Skär potatis och grönsaker, koka potatisen i saltat vatten nästan klar och lägg i purjo och selleri när det är ca 4 minuter kvar på potatisen. Häll av och låt stå utan lock så att ångan dunstar. Stek purjolöken i samma panna som fisken, precis innan servering.

1 ägg

3 dl olja

200 g smör

3 stjälkar dill

5 msk hackad gurka

1/2 citron, juice

salt och peppar

Koka ägget lätt (ca 2 minuter). Knäck det i en vid bunke, tillsätt salt peppar och citronjuice. Smält smöret och låt det svalna en aning, häll det sedan i bunken under kraftig vispning, fortsätt sedan med oljan. Hacka till och blanda det och gurkan med din smörmajonnäs och smaksätt eventuellt med mer citron, salt och peppar.

Lägg upp på tallrikar och klipp smörgåskrasse över. Detta räckte till två gigantiska portioner, så jag och Jimmy får nog leva på vatten å knäckebrö imorgon. Men det var det värt!

Lunchklubb

2010-11-08T01:25:00.002+01:00

I veckan som gick var Livsstilsnätverket LSN Global på besök i Stockholm där de hade en Retail safari, det vill säga en rundtur i staden där de besökte människor eller företag som gör någonting speciellt, någonting som är, eller är på väg att bli en trend. Turen hade fokus på mat, och en vän hade tipsat om min middagsklubb. Eftersom supperclubs är någonting som är på väg att bli populärt i Sverige tyckte de att det vore kul att komma på min middagsklubb under dagen.
Tyvärr hade jag ingen bjudning inplanerad den dagen, men tyckte ändå att det verkade som en kul grej, så jag bjöd in dem för att äta lunch hos mig, och så försäkte jag att göra det något så när likadant som på Middagsklubben.

De var ju något fler än vad jag är van vid, men med mycket planering, lån av festlokalen i mitt hus, dubbelbeställning av Lantlådan från Årstiderna, och hjälp av Jimmy så gick det riktigt bra.
De hade ett pressat schema så jag försökte att göra det så smidigt som möjligt med de resurser vi hade.

Temat var lokala råvaror, och miljötänkande, så det passade mig som handen i handsken.

Jag bjöd på en lunchbuffé med långpannebakat rågsurdegsbröd, sallad på råmarinerar svartkål och Vesterhavsost, riven isbergssallad och hyvlade morötter, stompad potatis och pumpa, och så den fantastiska långkoksgrytan på svensk högrev, i stil med den från första middagsklubben, men med chilifrukter från mammas och pappas veranda, och ingen choklad eftersom det inte riktigt kan räknas som en närproducerad produkt, dock smög lite kaffe ner, det är ju i alla fall delvis tillverkat i sverige, (jag vet, dålig ursäkt, men det blir så gott!).

Jag gjorde en liknande gryta med rotfrukter och bönor också med rökig chili och selleri, men den fastnade tyvärr inte på bild.

Till detta dracks det Äppelbrus, Landsorts lager eller Åbro Sigill.

När alla fått mat hann jag själv äta lite och mingla runt och prata med gästerna, som var väldigt nöjda. Innan de skulle vidare hann de även få en liten munsbit av äppelkaka till kaffet.

Detta var bland de roligaste saker jag gjort och jag hoppas på mer liknande uppdrag i framtiden!

Ledig lördag

2010-11-01T09:06:00.001+01:00

En ledig lördag var tredje vecka är värd att fira! Med frukost på sängen såklart.
Denna morgon blev det nyponsoppa och rostad frölimpa från Sattvabegeriet. Gott, och smulorna får man leva med.

Den goda nyponsoppan görs så här:

2 dl torkade nyponskal
1 dl socker
2 dl torrt,vitt vin
5 dl vatten
honung
1 citron, skal och juice
1 apelsin, skal och juice

Koka upp socker, vin och vatten, och tillsätt sedan nypon och citrusskal.
Koka i ca 10 minuter och stäng sedan av plattan. Låt alltsammans stå och dra, minst tio minuter.
Mixa med stavmixer och sila genom en finmaskig sil, smaka sedan av med honung och citrusjuice.
Soppan håller minst en vecka i kylen och kan värmas eller ätas kall, men kan behövas späs lite om den stått ett par dagar, då den tenderar att svälla.

Goda smakkompisar om du vill överraska smaklökarna med någonting extra är chili, kanel och kardemumma, blodapelsin och i vissa fall rabaraber, men kanske är den godast som den är, mikrad i din älsklingskopp och tillsammans med en ostsmörgås.

Vad ere för en dag?

2010-10-31T20:12:00.001+01:00

..det var ingen vanlig dag för det var lillebrors födelsedag, och den skulle firas!
Kusinen, Jimmy, Jeremias, jag och lillebror Samuel samlades för att fira att Elias inte längre kan skylla på att han är tonårspojke. Lite jobbigt tyckte han, men jag lovade att han alltid skulle bli behandlad som lillebror.

Hans dag började med frukost av storebror som åkt från bruksorten Fagersta för att fira sin bror och bjuda honom på en stadig!? frukost. Sedan gick han och blev grattad på födelsedagen utav personalen på det statliga alkoholmonopolet.

Medans jag jobbade lunch hade de sedan en dag på stan med övriga helgflanörer, och vi möttes sedan upp på mitt jobb för en After Work, (ja för vissa av oss)

Vi började med några New York Lager på Kåken och tog oss senare till Djurets nya syskon Pubologi, som för dagen fått flera fina recensioner och var kanske det hetaste stället just denna dag.

Vilket ställe! Hur trevligt som helst! Men framför allt, God mat!

Julia föll för det friterade. Fisk, fläsksvål, ost och kycklingskinn med två sorters majonnäs.
Goda, och FETA! Hon tyckte att osten var godast, jag gillade kycklingskinnet.

Födelsedagsbarnet åt torsk med blåmusslor och annat gott, den gick åt snabbt, så jag hann inte smaka. Men han var nöjd, mycket nöjd.

Jag åt tre ostron med klassiska tillbehör, vinägerkokt scharlottenlök och citron. Samt ett glas champagne.

Samuel och Jimmy tog varsin hamburgare som inte var av denna värd, tillsammans med pankofritterade pommes och en härligt syrlig bearnaise.

Övriga åt lamm från Välnäs gård som långkok tillsammans med rotselleripuré.

Vi lyckades även få i oss en varsin kula glass och lite kaffe, en varsin drink, men sedan var det redan dags att gå. Jag hade kunnat stanna hur länge som helst, och, ja ni som var där ni vet ju att jag inte skämtar.

Skandal!

2010-10-22T02:23:00.000+02:00

Jag tycker att det var längesedan vi åkte på en skandal i det här landet, och då menar jag inte en rumpchock i Let´s dance eller en löpsedel om att Kicki Danielsson tröstäter kall falukorv, (vilket är sjukt tragiskt, finns det inget godare?) utan en riktig livsmedelschock, som får Svenska folket att rusa runt och leta märkningar och vända på innehållsförteckningar så att svetten lackar.

Som förra årets grisskandal, som fick försöljningssiffrorna för ekojulskinka att nå rekordhöga siffror och vildsvinsskinka var det inte tal om att kunna ha på sitt julbord om man inte stått i kö.
Eller Doles kris i samband med filmen Bananas. Där har vi skandaler som verkligen förändrat någonting!
I och för sig kan jag ju inte säga hur det gått med grisarna, för än har vi inte sett hur vi resonerar när vi ska välja julskinka i år.
Men jag tror att de privatpersoner som valde bort konventionella grisar 2009 kommer att göra samma sak 2010, däremot tror jag inte att restautranger kommer att vara lika noga nu när "listan" inte sitter kvar färskt i minnet hos varenda kotte.

Men bananerna, där har någonting hänt, på riktigt. Många affärer och grönsaksleverantörer säljer inte annat än ekologiska eller rättvisemärkta bananer, och märket Dole har jag inte sett på mycket länge, annat än i tidningartiklar med negativ klang.

Hur som helst, jag undrar vad som blir årets skandal, och om den kommer att sätta spår eller om vi kommer att glömma bort den så fort Januari är här och plånboken gapar tom.
Jag hoppas på det första alternativet, och att det blir så stort att fler företag och organisationer gör sitt och hjälper oss konsumenter att lättare hitta det som känns rätt, oavsett om man är rik, fattig, lat, smart, bor på landet eller i stan.

And..I really do want wold peace...

Angående den där haren

2010-10-21T13:22:00.001+02:00

Trots misstaget, (ja jag vet att några av er har undrat om jag är helt tom i bollen och inte kan någonting om olika djurs anatomi, men jag tänker inte ta åt mig av det, ni skulle inte heller ha vetat skillnaden) med älgfilén och den hela haren, var det i alla fall några som blev glada, Jimmy och hans syster.
De har ätit hare som barn och får en sådan där härlig barndomskänsla när de tänker på det, ungefär som jag när jag tänker på mormors porterstek, eller farmors ugnspannkaka.

Så de bestämde sig för att laga den på deras vis en kväll när jag var på jobbet.

Så här gjorde dom:

1 hel hare (urtagen och flådd, men med benen kvar)
2 gula lökar
1 vitlöksklyfta
1 l vatten
3 dl grädde
olja till grytan
salt och peppar

Värm en gjutjärnsgryta på spisen. Torka köttet lätt med hushållspapper. Skär lök och vitlök i önskad storlek. Häll sedan lite olja i grytan och bryn haren runt om. Lägg i lök och fyll på med vatten så att det täcker haren till 3/4. Salta vattnet lätt och låt koka upp. Sätt på lock och koka i 45 minuter på låg värme.
Kolla sedan att köttet släpper från benen. Om så är fallet, lyft upp köttet och häll i grädde i grytan med vätska, och koka ihop till en god sås. Smaka av med salt och peppar och lägg tillbaka haren. Om man vill kan man plocka köttet från benen här så att det blir mer som en gryta, annars kan man ha grytan på bordet mellan sig och äta ungefär som man gör med hel kyckling, alla tar den bit man gillar mest.

Servera med kokt potatis och kanske en klick gelé eller lingon.

Tyvärr var jag ju inte hemma när de hade sin harfest, så det blev ingen bild, men de sparade lite så att jag kunde smaka lite efter min joggingrunda nu på förmiddagen.
Jag åt den tillsammans med lite rester från middagsklubben, men det var gott, riktigt gott, och jag undrar om det kanske inte hade gjort succé i söndags ändå?
Tydligen var den godare än originalet, men det ska vi nog inte prata högt om! Tur att originalreceptmakaren bor i en stuga i Finland där internet inte är högsta prioritet!

Middagsklubben No6

2010-10-19T15:56:00.002+02:00

Äntligen var det dags för middagsklubb igen. Hela söndagen stod jag i köket, Jimmy och Jeremias hjälptes åt att duka, plocka löv till dekorationer, och plocka de sista tomaterna från taket, de som aldrig kommer att mogna.

Dagen började med ett litet missöde, ett väldigt litet, men ändå.
Jag hade trott att det fanns en älgfilé i frysen som jag gått och väntat på ett bra tillfälle att servera. Den var dock omärkt, och paketerad rätt konstigt, men så brukar dom vara, de älgfiléer jag brukar få, av Jimmy´s låtsasmorfar. Så jag tog ut den i god tid och när jag sedan skulle ut den ur kylen och öppna förpackningen var det ingen älgfilé, det var en hel hare!!
Inget emot hare, men jag har aldrig tillagat det, och tänkte inte börja experimentera på middagsklubben. Dessutom är det inte alls lika mycket mat, eftersom det är en massa ben.
Hur kan jag ha sett så fel? Ja, när den var fryst såg den helt enkelt ut så som han brukar paketera älgfiléer åt mig.

Så det vara bara att tänka om, och det snabbt. En cykelktur till fiskaffären och en djupdykning i frysen senare var allt i sin ordning igen.

En sista touch på maten innan gästerna kommer, den enda jag behöver göra nu är att koka musslorna, som inhandlades på fiskaffären.

Det här är en kycklinggryta med majs, delvis stulen från Maximilian på Årstiderna, där själva majsen kommer ifrån, liksom det mesta av grönsakerna.

Helstekt kronhjortsytterlår från Katrineholm. Denna trancherades upp i tunna skivor och serverades tillsamans med en rödbeta och rödvinsreduktion, samt ett potatis och pumpastomp.

Den här salladen var mycket uppskattad och bestod av råmarinerad broccoli, grön blommkål, samt cashewnötter och hyvlad Vesterhavsost.

En stor panna med rostad potatis, gulbeta, palsternacka, jordärtskocka samt vitlök.

De första gästerna har anlänt, Hemma hos Linn-medlemmen Leif samt hans fru Maj-Gun, jobbarkompisen och Kåken-kocken Johan och hans tjej Sandra. Sedan kom också gamla köksmästaren Jonas"Farfar" och duktiga Malin som joibbar på nyöppnade Griffin. Alla fick sig ett glas Cava i väntan på att jag skulle lägga sista handen på maten, och så att alla kunde bekanta sig lite med varandra.

Här sitter alla till bords och fat och skålar skickas runt hej vilt. Jag skulle verkligen behöva en ännu större matplats så att sådana här bordsbufféer underlättas, men det var mysigt ändå, trots att det blir lite vilda västern.

Till dessert blev det en riktig klassker, nyponsoppa, här med äppelgranité vanilj och kardemummapudding maränger och torkat äpple. Och så kaffe ur älsklingskopparna förståss!

Utav Leif och Maj-Gun fick jag den här fina höstkransen i present

Synd att det var hann bli så mörkt, men så här fin var himmeln, precis innan gästerna kom.
Nu längtar jag redan till nästa gång, och hoppas att ni också gör det!!!

Second hand

2010-10-16T01:52:00.001+02:00

Att handla köksgrejer på second hand och loppis är bland det bästa jag vet, man hittar alltid något man bara MÅSTE ha!

Bäst är det om det är en stekpanna eller gryta, lagom använd och för, säg, tio kronor.
Eller några fina små kaffekoppar att dricka kaffe ur på Middagsklubben.

Men man ska inte sticka under stolen med att det alltid finns en hel del skäp på köksavdelningen på dessa affärer. Som den här kniven tillexempel.

De finns överallt, minst en på varje ställe, med lite olika handtag, men alltid taggar i konstiga vinklar på båda sidor av bladet, och jag har alltid undrat:
Vad i hela fridens namn ska man ha den till, vem har designat den, och framförallt varför?

Jag har funderat så det knakar, men aldrig kommit på en lösning. Jimmy säger att den är till för bröd, men jag tror honom inte. Den är ju så böjbar, helt slapp, och varför är det olika taggar på båda sidor?

Vet du vad det är för en makapär? Eller har du någon gissning?

- Postat av Linn via iPhone

Köp Cosmo

2010-10-15T12:21:00.001+02:00

I senaste Cosmopolitan är det en artikel om Supperclubs, och gissa vem som är med i den?
Ja, du gissade rätt! Middagsklubben hemma hos Linn tas med som exempel.
Det känns lite knäppt att vara omnämnd i en tidning med Britney Spears på framsidan, trängas med artiklar som, 89 saker du inte visste om sex, och Dina ben, 10 cm längre med byxorna som gör underverk.
Men, det är alltid kul med nya medlemmar i Middagsklubben, och att fler får upp ögonen på det jag gör.

Nu ser jag fram emot söndag när vi ska ha skördefest, och ännu finns två platser kvar, så tveka inte att anmäla dig!

Jag vill samtidigt passa på att önska Jonas Bolling, grattis till Årets kock-semifinalen, och lycka till!!

Färdkost

2010-10-08T17:15:00.001+02:00

Fredag, klockan är fem, och jag befinner mig på tåget som ska ta mig mot byn på gränsen mellan Dalarna och Västmanland. Tåget är mer än fullt, och min mage är mer än tom.

Men jag har gjort misstaget att stressa från lunchpasset, till tåget som ska ta mig bort från stan allt för många gånger, och det slutar aldrig bra.

Några gånger, när målet varit en fest har det slutat i katastrof, då alkohol och tom mage är värsta fiender. Andra gånger har jag känt mig tvungen att köpa något läskigt på tåget eller på någon tågststion. Det slutar heller aldrig bra. På-väg-mat är 9 gånger av tio dyr, kall, osmaklig och fullproppad med e-nummer och aromämnen.

Därför var jag förutseende och gjorde matsäck. En god pastasallad med parmesan, groddar kål lök och marinerade champinjoner.

Gott, billigt, nyttigt, och alldeles, alldeles underbart!!

Skördefest på middagsklubben No6!

2010-10-05T21:26:00.001+02:00

Under veckan i Skåne, fick jag idén om temat på nästa middagsklubb. Här skördar jag majs klockan 8:00 på Inge och Marcello´s gård, och det var något alldeles extra.
Denna känsla vill jag dela med mig av till er, och tänker därför ställa till med Skördefest.
Söndagen den 17/10 klockan 19:00 välkomnar jag 10 glada gäster.
Jag har köpt grönsaker från Årstidernas Lantlåda, där många av Inge och Marcello´s grönsaker finns, och sedan kommer jag att använda mig av det moder jord har att erbjuda i skogar, ängar och sjöar, och ställa till med en härlig middag.

Allt du behöver göra är att anmäla dig via mail, (linnsod@hotmail.com) eller via eventet på Facebook, och komma hit med ditt egna fantastiska du. Självklart får du också ta med dig en vän, pojkvän, sambo, älskarinna eller barn, men ange antal, och bifoga kontaktuppgifter och eventuella avvikelser i din eller ditt sällskaps kost. Sedan får du ett mail eller sms med ytterligare information om middagen.
Hjärtligt välkommen önskar Linn.

Helgfrukost

2010-10-02T10:22:00.001+02:00

På mitt favoritcafé på söder serveras det en rad härliga teer, goda mackor och frukost. Det finns allt från nyttiga vegetariska skapelser till den välkända Elvismackan med jordnötssmör och banan.
Men framförallt det fantastiska citrongrästeet. Jag pratar såklart om Cobacabana på Hornstulls strand!

Så här gör jag mitt eget te mycket likt det de serverar där:

1 citrongräs
Skal från en halv citron
1 liten bit ingefära
3 gröna kardemummmakärnor
5 dl vatten
2 msk honung

Koka upp vatten. Slå sönder citrongräset med baksidan på en tung kniv. Skär bort det yttersta skalet från hälften av en citron och skala och skär ingefäran i smala skivor. Lägg alla smaksättare i två höga glas och häll över varmt vatten, låt dra i ca 7 minuter och ta en sked honung i varje glas.

Vilken är ditt favoritcafé? Och vilken caféklassiker har du tagit med dig hem?

Resto

2010-10-01T13:12:00.003+02:00

Jag tror att alla har en åsikt om rester. En del tycker att en kall pizzaslice från gårdagen är det godaste frukosten, en annan klarar inte av återuppvärmd potatis. Alla vet att en god gryta är ännu godare dagen efter, men de flesta är nog överens om att det är tråkigt att äta samma maträtt allt för många gånger i rad.

Själv har jag en liten hatkärlek till rester. Jag ogillar själva företeelsen med uppvärming av en låda i mikro, som sedan inmundigas i all hast, men samtidigt tycker jag att man ska ta hand om allt, och aldrig slänga mat!

Därför tycker jag att det är kul att laga en helt ny rätt av någonting som finns kvar, det vill säga en så kallad hänt i veckan.

Denna resto gjorde jag här om dagen, och det blev fantastiskt gott.

Fiskgryta med musslor och romanesco, smördegskex med ost och vitlök.

Detta räckte till två personer:

Grytan:
1/2 påse blåmusslor
1 gul lök
1 morot
1/2 röd chili
5 potatisar
2 persiljerötter
1/2 huvud romanesco
2 dl räkfond
1 fiskfile (gös i mitt fall)4 kronor persilja
1 glas vitt vin
2 dl grädde
salt och peppar

Rensa musslorna och släng de döda, dvs de som är öppnade Hacka lök, morot, chili och vitlök fint och fräs i olja i en kastrull tills de blivit lite glansiga, lägg i musslorna och rör om. Tillsätt vin och lite vatten. På med lock och koka någon minut tills alla musslor öppnat sig. Sila av musslorna, och spara juicen.

Skär övriga grönsaker i grova bitar. Stek dem i en varm panna i olja. Börja med potatisen då den tar längst tid att bli klar, stek sedan persiljerot och sist romansesco. När alla fått fin färg och är mjuka, men har en lite kärna i mitten, tillsätt räkfond och musselspad och koka ca 3 minuter. Häll sedan på grädde och sänk värmen. Krydda fisken och skär den i bitar, lägg i pannan på toppen av allt och låt ångkokas under lock, lägg i musslorna för att värma upp dem. Hacka persilja och strö över grytan precis innan servering.

Kex:
1 smördegsplatta
1 ostkant
1 vitlöksklyfta

Sätt ugnen på 200 grader och lägg smördegen på en plåt med papper. Smula över din ostkant, pressa vitlöken och sprid ut den jämnt över degen.
Baka sedan i ca 10 minuter till önskad färg. Skär direkt när du tar ut dem i portionsbitar.

Det kanske inte är varje dag man har sådana här rester hemma, men jag har börjat bygga upp ett stadigt förråd av bra-ha saker i frysen. till exempel sparar jag alltid räkskal så att det är lätt att svänga ihop en fond när det börjar bli fullt. Ostkanter sparas alltid och fryses in, och grönsaker finns alltid hemma hos mig. Det enda jag undrar över hur det kom in i min frys är den färdiga smördegen. Hur som helst var den god, och även jag måste ju få fuska någon gång!?

Pappas körsbärsglass

2010-09-23T22:04:00.004+02:00

De flesta vet att min pappa älskar mat, och att han till stor del har bidragit till mitt matintresse. Idag var han här på besök, trött efter jobbet, men inte så hungrig, för han hade ätit en sen lunch, och tur var nog det, då mitt kylskåp och mina förråd är pinsamt tomma!

Däremot kom jag att tänka på den här fantastiska körsbärsglassen som jag gjorde på hans begäran, i augusti, när körsbärsträdens grenar var tunga av röda, syrliga körsbär.
Mamma plockade körsbären, jag gjorde glassmeten, och männen i huset eldade bastun (ja, sådan gammeldags könsfördelning har vi hemma i Kolpebo, men man gör helt enkelt det man är bäst på!)

När vi sedan var färdigbastade och lagom möra i kroppen åt vi glassen på verandan, under tystnad i den ljumma augustikvällen.

Pappas körsbäsglass:
1 dl mjölk
2 dl grädde
2 dl körsbär
1 dl socker
1 st vaniljstång
5 cl cognac
1 pytteliten nypa salt

3 st äggulor

Smält socker i en tjockbottnad kastrull, och koka till en ljus karamell.
Tillsätt körsbären, vaniljstänger (både stången och de urskrapade fröna) och rör om ordentligt så att sockret inte bränner fast.
Tillsätt spriten och låt koka en stund. Häll sedan i mjölk och grädde, tillsätt salt och koka upp.

Vispa ihop äggulorna lätt, och tillsätt lite varm glassmet, häll sedan i dem i resten av smeten. Sjud alltsammans på låg värme under omrörning till 85 grader.

Kyl smeten på snabbast möjliga sätt. Plocka ur vanilstängerna och mixa smeten med stavmixer.
Jag silade smeten, men det går bra att ha kvar bären. Då bör man dock öka sockermängden med 1/2 dl, och bara mixa stötvis ett par gånger.

Kör sedan glassen i glassmaskin enligt anvisningarna.

Detta recept är perfekt att göras hemma, och den fungerar bra att frysa i en enklare maskin.
Glassen får en härlig syra av bären och Cognacen hjälper till att lyfta den karaktäristiska smaken när syra möter sötma, som för mig saknar namn, som känns uppe i gommen och beskrivs utav pappa med ett muntligt klickljud.